pekfingervalsen

Kärlek och tålamod.

2012-01-23T01:52:00.001-08:00

"Älp mamma!" Det är Valter som kommer emot mig. Hans ögon ser bedjande in i mina. "Vad är det Valter?" Han piper till på ett långt m, som bara Valter kan göra och visar upp sitt bekymmer.

I sin hand håller han en stor svart sax. Han försöker klippa av något, men det är svårt. "Vad är det du vill kliiiiaahhhj aj AJ!" Fast i den stora svarta saxens grepp ligger en redan avlivad liten svart kabel.

Viken elektronisk apparatur i vårt hem har sett sin sista soluppgång? Här hjälper det inte att gasta. Jag lägger an den silkeslena mammarösten. "Vart har du hittat den?" Att hålla rösten ljus och len kräver en stor del av min koncentration. Valter kontrar med ett m. "Valter, visa mamma, vart är resten?" Rösten glider upp i desperat falsett i slutet av meningen. Min yngsta son ger mig ett stort leende bakom nappen och springer in på flickornas rum. Han är snabbt tillbaka. I sin hand håller han den amputerade lemmen, andra delen av flickornas numera avlivade mobilladdare.

För vissa barn tror jag att Herren gett oss en extra portion med nåd, så att vi ska kunna fortsätta leva i förlåtelse och tålamod resten av veckan.

Riddare i skinande rustning.

2012-01-10T06:50:00.001-08:00

Ibland kan man inte låta bli att undra vilka farliga drakar eller ondskefulla trollkarlar som huserar i fantasin hos en så nobel tvååring.

Ombytlig.

2011-11-16T02:33:00.001-08:00

Harry kommer springandes, något exalterad. "Kolla! Kolla! Det står en bil bredvid våran tomt!" Detta fenomen är ju, som ni förstår, inte helt ovanligt. Jag gör mitt bästa för att låta förvånad. "Oj, är det sant!" "Jag vill inte det!" Vad det har betydelse om bilen står parkerad utanför tomten eller inte, har jag ingen aning om. Men, det är väl bara att spela med. "Vill du inte det?" Det hade tydligen inte Harry en aning om heller. Knappt han jag respondera på hans utrop innan ett nytt undslapp honom: "eller Jo!

Tålamod.

2011-11-09T09:53:00.001-08:00

Tålamod brukar inte vara en bristvara hos Harry. När han praktiserar färgläggandets ädla konst har det dock visat sig att tålamodet kan börja tryta. Förtvivlat och ångestfullt har han utropat: "Det går inte mina armar är för tjocka!" Även om jag försäkrade honom om att så inte var fallet hjälpte det föga. Till slut visste jag ingen annan råd än det som förmodligen är helt uppenbart för allt levande. Mindre färgläggningsbilder. TA DA!

Bambino Picasso.

2011-10-19T07:25:00.001-07:00

Harry vill rita i sitt lilla block med mina stora pennor. Han kämpar med korken på pennan som sitter som berget. "Vill du ha hjälp med korken?" frågar jag. Svaret som kommer: "Det är lugnt." Tillslut får han av korken och påbörjar ett nytt mästerverk. "Vad ritar du för något?" Harry tittar på sin teckning. "Ingenting... eller vad som helst."

Efter att han målat ytterligare en stund lyfter han upp pennan till näsan och tar ett djupt andetag. "Den här luktar också underbart!" "Jasså, gör den det?" Han fortsätter att fylla hela sidan med blå färg. När han är nästan klar tittar upp på mig och konstaterar: "Det här är enkelt, superenkelt." "Är det det?" frågar mamman som varit smått road under större delan av pojkens kreativa stund. Utan att ge mig så mycket som en liten blick tillägger han: "Det är helccolt."

Lässtund

2011-09-26T06:50:00.001-07:00

"Kalle Bromsvagn" blir extra rolig när det är storasyster som står för högläsningen.

Ångrar du att du inte tog den varma jackan?

2011-09-13T07:20:00.001-07:00

Febe: "Ja, det gör jag!

Vad händer med det fjärde barnet?

2011-09-11T10:08:00.001-07:00

Min outgrundligt visa svärmor tillika barnens farmor delade med sig av sin livsvisdom angående barnuppfostran. Hon sa följande: "Det första barnet prövar man allt på. Det andra barnet försöker man uppfostra. Det tredje barnet sätter man i ett hörn och låter det uppfostra sig själv."

När jag väntade Valter frågade jag hur det skulle bli med det fjärde barnet och hon svarade lättsamt att hon inte visste. Hon hade ju inte fått något fjärde barn.

Så har ett år och nio månader in i matchen, kan jag erbjuda nyfikna svar på min egen fråga. "Barn nummer fyra prövar man inget på, försöker man inget med och sätter definitivt ingenstans. Det går sin egen väg." Men jag kommer ju naturligtvis visa honom vart den vägen är någonstans och vart den leder.

Wordfeud.

2011-09-10T13:40:00.001-07:00

Limpan har helt hakat upp sig på det. Här ser du en till liten farbror som inte sysslar med annat. Kanske ska jag pröva... kanske inte.

Att komma ut på andra sidan är underbart!

2011-09-09T09:20:00.001-07:00

Ni anar inte hur länge som jag tampats med min bloggapp för att kunna publicera bilder. Men nu har jag vunnit och jag är så lycklig att vi firar det med en gladare blid på Harry som han tagit på sig själv. Ett av cirka 30 foton... vid det tillfället.

Aj, så ont det gör...

2011-09-09T09:12:00.001-07:00

att ramla in i en dörrkarm.

Jag mår lite illa nu.

2011-05-20T09:31:00.001-07:00

"Ner, ner, ner... Upp, upp igen, upp. Ner, ner... Upp igen." "Vad sysslar han med?" Jag sitter vid middagsbordet och stirrar trött ner i min tallrik. Jag försöker att ignorera kaoset som verkar regera runt vårt middagsbordet. Nu börjar han igen. "Ner, ner, ner.... Upp, upp.... " Nyfikenheten blir trötthetens överman. Jag tittar upp från spenat och pasta och vänder min uppmärksamhet mot Harry.

Där sitter han på sin stol och stirrar på vattenflaska som tjänstgör som middagsglas. Eller stirrar på vattnet i flaskan. Eller egentligen stirrar han på de fina vältuggade partiklarna som nu flyter omkring i flaskan som ett direkt resultat av salivutbytet i samband med själva intagandet av vattnet i flaskan.

Plötsligt ser jag mig själv, liksom utifrån. Jag har en utomkroppsupplevelse. Jag står i köket åtta timmar tidigare. Jag ser min underbara vän Hanna titta på mig. Hon är lite förundrad och lite äcklad. "Du vet väl att pojkarna har druckit ur den där." Chockad hör jag mig själv säga: "Jag vet. Jag är inte så känslig." Jag ser mig själv sätta vattenflaskan till munnen. Jag försöker tala mig själv till rätt: "Sluta! Jag menar allvar. Jag vill inte ha de där identifierade partiklarna i mitt system. Lyssna på mig! Snälla!" Men jag vill inte lyssna, utan sveper nonchalant innehållet i flaska, partiklar och allt.

Jag är tillbaka vid köksbordet åtta timmar senare. Jag vill kräkas.

Hur myntas ett uttryck?

2011-01-10T13:00:00.000-08:00

Hur blir de till, alla de uttryck och talesätt vi använder varje dag. Svär verkligen en borstbindare mer än andra? Det är klart att det är svårt att få saker gjorda om man har en tumme i ... (ni vet var), men vem var det som fick den oangenäma uppgiften att myta det uttrycket? Är snor igentligen halt eller var det någon som drog slutsatsen enbart på intrycket av det. Vad eller vem är det som säger att en filbunke är lugn? Jämfört med vad?

En av mina döttrar har i alla fall gett sig in på den banan. Redan på lågstadiet har hon gett sig i kast med att förändra hur framtidens svenskar samtalar med varandra i vardagen.

"Gumman, kan du passa Valter medan jag plockar ur diskmaskinen?" Det är ganska sent på eftermiddagen. Vi har haft gäster hela dagen och nu vill jag bara snabbt röja undan i köket och helst utan "hjälpinsatser" från diskryckaren numero uno. "Men mamma!" tonläget på flickebarnets röst är en hybrid mellan klagan och utmattning. "Jag är såååååå trött, pojkarna har skrikit i mina öron heeeeela dagen!" Hmm. "Det har de inte. Du har ju suttit och tittat på film på övervåningen och alla pojkar har varit här nere med mig hela dagen." Fakta var framlagt som fakta bör. Utan känslor eller onödiga ord. En irriterad dotter tittar upp på mig och svarar med en antydan av överseende i sin röst: "Det är ett talesätt, mamma.".

Se där! Ett nytt talesätt har myntats. Jag kan föreställa mig... "ska du med och shoppa på lördag? "Vi får se, jag är så trött, det är som om pojkar har skrikit i mina öron hela dagen." eller kanske "Vi ska på promenad, hänger du med? "Nej jag stannar hemma. Jag är så hysteriskt pojkiöronenskrikheladagentrött. Nej asså, den tror jag stenhårt på. Verkligen!

How far would you go...

2010-12-23T05:45:00.001-08:00

...to win the war?

Vardagsmirakler.

2010-11-24T11:53:00.000-08:00

Kunskap är ju något som kan vara en aningens bitterljuvt. Speciellt när man är barn. Vilken spänning att gå ut i skogen och se sig omkring under tiden fröken pekar ut Karljohan och Flugsvamp. "Visste du mamma, att det finns giftiga svampar i Svergie!?" Men sen så har vi ju det där med läxläsning, vilket är en helt annan femma. I alla fall för somliga av mina barn.

"Gumman, sätter du igång med matteläxan?" Jana sitter framför den lilla portabla DVD-spelaren. Utan att slita blicken från filmen svarar hon: "Jag har lämnat den uppe." "Hämta den då." Vill man få något gjort får man vara lite enträgen ibland. "Pust!"

Två minuter senare. "Jag hittar den inte, den är helt borta, jag får nog be fröken om en ny." Jana tittar på mig men lyssnar koncentrerat på ljuden som kommer ifrån vardagsrummet. "Då kan du ta fram bibelversen och memorera den." Av dotterns blick att dömma är jag en ovanligt jobbig mamma idag. Jana ger inte upp så lätt. "Bibelversboken är i skolan. Ibland lägger jag den i bänken och glömmer sen ta med den hem." "Jaha, du får väl göra läxorna imorgon istället." Säger jag uppgivet. Flickan skiner upp, vänder på klacken och tar riktning mot filmen som fortfarande rullar i vardagsrummet. Till hennes rygg säger jag: "Fast, det förståss, har du inte läst några läxor idag, får du nog hitta på något annat än att titta på film." Jag ser hur axlarna likom sjunker ihop.

Efter fem minuter kommer hon glatt inspringandes med ett papper i hand. "Titta! Min matteläxa! Det är ett Mirakel!" "Underbart!" utbrister jag. Ett-noll till mamman.

Hemligt värre!

2010-11-08T01:00:00.000-08:00

Febe har lärt sig hur hon kan skriva hemliga medelanden med citronsaft. Hon komponerade ett till oss var. Är det någon som har sett "National Treasure" med Cage? Jag kan från och med igår rellatera till Jon Voights ångest när Cage försöker få fram det hemliga medelandet på det där mycket värdefulla självständighetsdokumentet (Ni förstår vad jag menar).

"Hej Mamma. Jag älskar dig. Derför jer jag (bortbrännt, hoppsan!) dig den här. Hälsningar Febe."

Jag får nog jobba på mina ta-fram-hemliga-medelanden-skills. Helst innan jag får för mig att jag ska smälta ner mina vigselringar eller demolera någon annan form av kärleksbevis från någon i familjen.

Titta så stor Valter blivit.

2010-10-29T06:01:00.000-07:00

Oh, what a wonderful morning!

2010-10-28T00:00:00.000-07:00

Vissa morgonar är inte som alla andra. Jag skulle kunna sluta där, för jag vet att de flest av er vet vad jag menar. Men... jag är också medveten om att det finns en hel hög med männinskor där ute som med spänning ser fram emot föräldraskapets nya utmaningar. Så nu berättar jag om min morgon, eller din om din framtid. Håll till godo.

Linus är på väg till jobbet. Jag har leget i halsfluss i några dagar, så efter att ha varit hemmaman måste han nu jobba ikapp. Det innebär tidiga morgonar och sena kvällar (läs tidiga morgonar).

När han passerar sin sömndruckna hustru säger han tveksamt: "Jag tror Harry luktar lite kiss." Mycket riktigt. Lilleman har, efter en natts kliande, fått blöjan på sniskan varpå storläkage infinner sig i den lilla vikarsängen från IKEA. Snappt tvättar jag av Harry och är på väg att ta itu med madrassen.

"Jana, kan du passa Valter medans jag tvättar Harrys madrass?" "Usch! Han har bajsar!" First things first. Valter har sin vana trogen ordnat med ett gediget avföringskalas i blöjan som naturligtvis spritt sig till pjamasen. Härligt!

Efter lite trixande med välrdsmästaren i skötbordsrullning är vi strax klara att ta itu med madrassen som ligger och osar i pojkarnas sovrum. Men först: "Jag kräks! Det är Janas stämma som brutalt river igenom den sköra morgonharmonin. "Jag kräks på golvet!" Trevligt. Fram med skurtrasa och hink.

Spyan är upptorkad. Madrassen står i torkskåpet. Jag har tagit en välbehövlig dusch. Jag har också agerat fredsmäklare i tredje och fjärde väldskriget. Vad nu? Frukost såklart!

Är allt värdelöst just nu? Inte alls. Harry har lärt sig säga "Prickig Korv".

Vänskapsskola.

2010-10-25T12:31:00.000-07:00

Visst är jag stolt över alla mina fyra barn. Mitt varma modershjärta klappar dock ett extra slag när jag kommer in i lekrummet och ser resterna efter Febes vänskapsskola.

Vi har en hel radda med grannungar som ränner här dagarna i ända och jag misstänker att Fröken Febe gett sig den på att få pli på dem allihop. Hur det går med den saken får framtiden utvisa, men en sak är i alla fall säker: De har fått med en riktigt envis liten pedagog att göra.

Nu är frågan följande: Är du en "bra ven"? Om inte, kommer Febe garanterat att starta en studiecirkel inom kort. Det går bra att anmäla sig via bloggen.

Har Jultomten en korrekturläsare?

2010-10-15T13:57:00.000-07:00

Om han har det, hoppas jag att han fått sparken.

Jag vet inte... eller?

2010-06-23T13:41:00.000-07:00

Vissa saker blir en annan bara tvungen att lägga ut på internet, för att det inte ska glömmas.

Idag kom Jana ner för trappen. Hon var en gnutta upprörd, om man säger så. I sin hand håller hon en rosa sminklåda. Den var trasig. Tydligen hade lillasyster lånat den utan lov. En av hennes vänner hade av misstag slagit den i backen osv.

Efter att jag tröstat Jana, började jag försiktigt att förhöra Febe. "Vet du när asken gick sönder?" "Nej, det vet jag inte, för jag blundade just precis då!"

Självkännedom...

2010-05-19T00:41:00.000-07:00

Härom dan slog Limpan sig ner bredvid mig vid köksbordet. Jag hade precis avslutat en tenkningsstund med flickorna. Alla pennor och papper låg kvar på bordet. "Jag behöver öva mig på att rita." säger han och grabbar bestämt tag i en kulspetspenna och lite ritpapper. I förundran betraktar jag min 29-åriga make när han producerar detta alster:

Det är kul att kunna rita, men att ha självkännedom är inte fy skam det heller.

att vara storasyster - rosor och törnen

2010-05-01T09:45:00.000-07:00

Vart är örat?

2010-04-23T02:40:00.000-07:00

Den här leken känner jag inte en enda mamma som inte lekt med sitt barn, eller gör jag det? Ni får höra av er i sån´t fall. Det sägs ju att "lite roar de små", men det här, får jag erkänna, roar mig med.

Oj, så trevligt vi hade.

2010-04-22T12:01:00.000-07:00

Harry är taggad att åka. Väl där vill Jana inte göra annat än att mata fåglarna.

Bettan är bussig och hjälper mig med minstingen. Tack! Tack! Tack!

Ett par timmar vid Rynnigeviken med "träffpunkt" blev ett härligt äventyr för barnen... och roligt för Mamman.

Kram Kram

Underbara Hanna hade med sig gosaker att grilla. Mycket uppskattat av Febe.

Alice var en fena på att mata fåglar. Tillsammans gjorde barnen slut på allt som ens liknade bröd.

Abbe va ner i sjön och vände innan någon ens hann blinka. Därav pojke sittandes i strumpor enkom. Oj oj oj, så trevligt vi hade det.

Visst, alla sover!

2010-04-13T11:51:00.000-07:00

Klockan åtta pratar jag i telefon med Limpan. "Har du lagt barnen?" Undrar han. "Visst, alla sover." blir mitt svar.

Halv nio hör jag prassel från övervåningen. Jag smyger inte upp för trappan, men nästan. När jag blickar in i Janas sovrum ser jag inte en liten flicka sussandes i en säng. Nej, två överaskade flickor tittar skamset upp mot mig. Jag skickar Febe i säng. Efter det tar jag itu med att milt tillrättavisa min äldsta dotter. "Du borde sova nu. Du ska upp tidigt imorgon...."

Nu är det dags att tala med den yngre varianten. Jag hinner knappt öppna munnen förrän hon drar igång. "Det var inte mitt fel, Jana kommer in till mig hela tiden." "Ja, men nu var det ju faktiskt du som var inne på hennes rum." kontrar jag. "Men hon väckte mig när jag låg och sov."

Tillbaka in på Janas rum. "Du får absolut inte, under någon som helst omständigthet, väcka Febe när hon somnat på kvällen" deklarerar jag i upprörd ton. "Det har jag inte gjort!" svarar hon. Tydligt förorättad över falska anklagelser, fortsätter hon upprört: "Hon var vaken när jag kom in till henne."

Återigen inne hos Febe hinner jag än en gång inte öppna munnen förrän Febe ursäktande pipper fram: "Jag kanske glömde att jag inte sov."

Snön är farlig för åttaåringar.

2010-02-21T13:56:00.001-08:00

Flickorna har fått varsin cd-spelare i julklapp. Jana, har det visat sig, har en förkärlek för att lyssna på "Dagens eko" och andra nyhetssändningar på radio och sedan uppdatera sina kära föräldrar om allt mellan himmel och jord.

Härom dan kom hon ner till frukosten efter en nyhetssändning och medelade att barn upp till klass 2 inte skulle gå ut. Snön var för farlig för dem. Jag måste medge att jag tyckte att det lät lite konstigt, men mer än så reflekterade jag inte över det.

Idag var vi ute hos mina föräldrar och åt lunch. Som hastigast slänger jag ögat på en gamal "NA" som ligger på köksbänken. Jag fastnar på huvudnyheten på tidningens förstasida. Jag läser: "SMHI utfärdar en klass 2 vädervarning." Det kastade ju lite ljus över hur Jana utvecklat sin teori om snö som är farlig för barn under åtta år.

Banken får aldrig slut på pengar.

2010-02-20T06:39:00.001-08:00

Tillsammans med sin Kalle Anka-tidning, får flickorna en underlig kikare som har en liten röd lampa. Lampan drivs naturligtvis med batteri, som inte finns med. Och inte har vi några hemma heller.

Vi är på väg till Maxi för att tjejerna ska få handla upp sina julklappspengar. Det är den 19:e, vilket är lika med en luspank mamma.

Febe undrar om vi inte kan passa på att köpa batterier till deras kikare. Jag svarar: "Vi får nog göra det imorgon, för jag har inga pengar." Febe tittar upp på mig med en blick fylld av panik. Sedan mildras paniken helt plötsligt när hon kommer på: "Vilken tur att vi har ett sån´t dära kort som man kan ta ut pengar från banken med." "Ja." Fyller Jana i. "Annars måste man ju gå till banken!" Febe fortsätter på samma bana: "Eller åka bil eller buss."

Ja, bara man kommer i kontakt med en godtycklig bank så löser sig alla ekonomiska trångmål helt automatiskt. För banken får ju aldrig slut på pengar.

Mitt underliga minne.

2010-02-10T01:14:00.000-08:00

Ibland undrar jag hur det kommer sig att jag kommer ihåg vissa saker. Det var länge sedan jag upptäckte att jag har ett minne som är en gnutta mer optimalt en vissa andras. Då snackar vi långtidsminne, barndomsminnen och dyligt, inte vilken tid ska jag till BVC på fredag. Suck!

Denna reflektion väcktes när jag skulle gratta min fd Barn- och Ungdomspastor Jocke på födelsedagen. Jag kom och tänka på den gång för ca. 20 år sedan när ett gäng ungar satt i hans bil, däribland jag. Vi läste serietidningar för att få bilresan att gå lite snabbare. I min tidning citerades en dikt av en fiktiv poet. Den gick så här:

"Luft är inte bara mat, men säll är den anka som dör i soluppgången... för sitt land."

Vad i all världen ska jag komma ihåg det för? Skulle verkligen föredragit om jag kunnat byta det mot exempelvis konjugatregeln, eller något annat matnyttigt.

Gossarnas morgonbestyr.

2010-02-02T01:15:00.000-08:00

Harry startade dagen med äta en köttbulle som han hittat i soporna. Så därefter stod naturligtvis tandborstning på agendan.

Valter gör vad Valter brukar, fast lite gladare än vanligt. Förmodligen tänker han på hur lyckligt lottad han är som fick födas in i just vår familj.

Efter tandborstningen passar Harry på att uppdatera sig om vad grannarna sysslar med... eller så kör det förbi en plogbil.

Som ni säkert märker är det som jag alltid har sagt. Livet som hemmafru är som en enda lång och härlig semester. Förutom att jag verligen måste städa toan idag. Jippi!

Febe talar. Mamma skrattar.

2010-01-26T10:35:00.000-08:00

Febe har fått mig att skratta idag. Inte bara en gång, utan två. Nu ska ni få höra.

1. "Jag får nästan aldrig hälsa på våran granne. Hon har alltid främlingar som ska komma." "Främlingar?" "Ja, hon säger inte besök utan främlingar." "Främmande." "Ja, främlingar."

2. "Usch, vad äckligt om det börjar brinna på natten!" "?" "Då måste ju alla springa ut i bara sina trosor och kalsonger." "Ja, det förstås."

Regler.

2010-01-19T10:50:00.000-08:00

När jag skulle lägga tjejerna ikväll tog en snabb titt på deras badrum. Det skulle jag inte ha gjort. Förutom pastellfärgade hästar på golvet och en stor variation av plastkoppar på handfatet, hittade jag en stor tygbit som låg och guppade i badkaret tillsammans med det som en gång var innehållet i en schampooflaska. För övrigt hade en av mina döttrar lek frisör med tandkrämstuben. Handuken som tagits upp ny och fin tio minuter tidigare, låg nu på golvet i en stor rosa hög.

En vis mor hade väntat till dagen efter med att påpeka allt detta. Ikväll var jag inte det. Istället sprang jag fram och tillbaka i korridorren mellan flickornas sovrum och gastade ilsket förmaningar blandade med anklagelser.

Efter en lång argsint monolog, framförd av undertecknad, börjar ilskan avta. Jag kallar in Febe på Janas rum och vi börjar samtala om konstruktiva lösningar på det uppenbara problem av oordning som existerar på hela övervåningen. Vi kommer fram till att vi imorgon ska ta fram några enkla regler som ska gälla där uppe, för att underlätta renhållningen.

Efter en stund påminner Jana Febe om att hon hade regler förut för sitt rum. "Ja, det hade jag." erkänner Febe "Men jag glömmer hela tiaden bort dem." "Jaha, vad är det för regler?" undrar jag nyfiket och tänker att jag kanske kan få några uppslag för morgondagen. Febe funderar en stund och börjar sedan räkna upp de hon kommer ihåg: "Att inte snurra in sig i gardinen. Att inte hänga i gardinen. Att inte måla på möblerna... å så." Det är alltså på den nivån vi är.

Stortrut - ett släktdrag?

2010-01-17T11:04:00.000-08:00

När man (läs jag) är frustrerad tenderar man (ni vet) att säga sådant man (...) inte riktigt menar eller ångrar, och ibland får man (!) hjälp på traven.

Frustrerad börjar undertecknad bli på grund av det faktum att Lilleman inte tilldelats något verkligt tilltalsnamn. Limpan och jag har helt enkelt inte kommit överens. Så vid en middag för inte så länge sedan kastade jag ur mig att Limpan helt och hållet fick välja namn så länge han gjorde så inom 24 timmar. "Då väljer jag Fredrik." Blir Limpans snabba svar och försök till humor. Jag som inte alls är på det humöret utbrister: "Fy, vad jobbig du är!" "Tack!" svarar Limpan lite väl kort. Jag gör ett försök till att släta över min grälsjuka kommentar. "Förlåt, du är inte jobbig. Du är... " Vad skulle jag säga? Snällare än "jobbig" men ändå måste det visa att han ter sig en gnutta besvärligt i den här situationen. Mer hinner jag inte tänka förrän Jana finner gott att fylla in. "Hopplös?"

Dagens slutsats: Små kastruller har inte bara öron, utan munnar också. Stora munnar. Det ska jag försöka hålla i åtanke nästa gång jag är påväg att öppna min stora mun.

Det värsta är över och nu är det nedförsbacke.

2009-12-29T06:11:00.000-08:00

Nu var han äntligen ute. Om ni nu skulle vara intreserade av att veta hur det gick till, så har min underbare make delat med sig av det på sin blogg som finns länkad här på sidan om. Jag nöjer mig med att sakta låta allt falla ned i glömskans hav för att enbart återuppstå vid ljudet av mitt eget klagande "Ja, just det. Nu minns jag." vid en eventuell förlossning av ett femte barn. "Jaha!" säger ni, "Ett femte barn." "Inte troligt." säger jag.

Önskelistor.

2009-12-04T22:36:00.000-08:00

Det har blivit dags att samla in årets önskelistor. Flickorna är så stora nu att de skriver sina själva. När jag fick dem igår, insåg jag omedelbart att detta var bloggmatrial.

Janas önskeliska:
en kanin. levande.
sygrerer
en hund. levande.

Febes önskelista:
Plongbok.
Pengar.
Dubelvangn.
Baridåkor.
Dåkläder.
Leksakhästar.
Slut!

Det är inte svårt att gissa sig till vad som kommer att införskaffas till Jana. Ledtråd: Det kommer inte vara levande. När det gäller Febe, kan vi notera att hon verkkligen tagit fasta på det har med punkt och stor bokstav. Jag tror att fröken Maria skulle vara stolt.

Krav på hygien.

2009-12-03T11:27:00.000-08:00

Jag vet inte om jag i tidigare inlägg kåserat över min yngsta dotters höga standard vad det gäller hygien. Redan som treåring kommenderade hon en av Limpans barndomsvänner att rengöra sin toalett. Vid besök på hamburgerestauranger torkade hon av flott från fingrarna på en servett efter varje pommes. Då var hon knappt över året. Under en lång period vägrade hon att överhuvudtaget befatta sig med offentliga toaletter om de inte var tillräckligt "fläsha", och det kan jag medela att det inte var många som var.

Nu var det länge sedan Febes hygienkrav ställt till det för omgivningen. När jag tittar på hennes rum skulle jag nästan kunna tro att hon fallit ner i det andra diket. Om det inte var för det som hände förra helgen.

Min graviditet har börjat att allvarligt tära på mina krafter. Efter ett samtal med min syster erbjöd hon sig att ta med sig flickorna hem till sig över helgen. Limpan och jag skulle få ta det lungt. Jana, som älskar att som sätter färg på vardagen, taggade på direkt. Hon ville inget hellre än att slänga sig iväg till Kolbäck så fort som möjligt.

Febe däremot, var skeptisk. Jag hade redan själavårdat henne en lång stund på grund av att det fanns en risk att systra mi och hennes två pojkar skulle delta i veckans fredagsmys. Katastrof! Hon var inte riktigt över det när vi kom med förslaget att Jana och hon skulle sova borta över helgen. Hon tittade upp på mig och skakade intensivt på huvudet. "Jaha" sa jag, "Då blir det bara Jana som åker då, och så får du vara kvar här med Harry." Rebecka trixar lite: "Vill du inte sova i bäddsoffan med Jana som ni gjorde förra gången?" Jag ser på Febe att hon är uppenbart frestad men det är något som tar emot. Hon kryper sig nära nära mig och viskar i mitt öra: "Jag vill åka, men bara om Aiden badar först, för han luktar så äckligt."

Sagt och gjort. Rebecka slängde ner sin älsta son i badkaret och sedan hade Limpan och jag lugn och ro en hel helg.

Julmys

2009-11-30T09:17:00.000-08:00

Ikväll iordningställdes Harrys rum för mys. Jana och Febe slet fram flitar och dyligt, tände julstjärnor och juleljus. Allt för att optimera julstämningen i rummet. Myset inleds av en dockteater om en isbjörn som kommit till Sverige och upptäckt att det var så kallt här att han fick ta in på hotell. Fortsättningsvis fick jag höra halva "Nu tändas tusen gyllne (?) ljus." Efter det tar Febe plats på berättarpallen och vi får höra julevangeliet. När Jana lite kritiskt kommenterar att hon utelämnat "de vise männen" svarar Febe att hon inte kommit dit än i sin "barnens bibel". Avslutningsvis ställer sig febe framför ett tänt ljus och stirrar begrundande in i det. Denna spontana monolog blev resultatet av hennes begrundande:

"Gud är som ett ljus, inget mörker finns i honom. Om vi förlåter honom, ser han det inte mer. Bråk och sån´t. Ja, han är precis som ett ljus. På julen har man många ljus och om man slår ihop det blir det som när Gud kommer ner... eller en ängel. Men Gud ÄR inte ett ljus. Han är SOM ett ljus, för att mörker och sån´t inte finns i honom."

Inte vad jag förväntade mig.

2009-11-27T14:29:00.001-08:00

Det är snart dags för Febes födelsedagskalas. Det fick bli ett tjejkalas i år igen. Detta pga två pojkar i klassen som hon tycker är "allderles för bråkiga" och inte vill bjuda in. Både Limpan och jag var överens om att men inte enbart kunde utesluta två barn ur klassen från kalaset, bråkiga eller ej. Kompromissen landade i det stundande tjejkalaset. Med bara töser på gästlistan han Febe nu möjlighet att bjuda ett antal utanför klassen. Hon valde tre tjejer ur sin systers klass... hm. Limpan och jag försökte lirka ur Febe om hon överhuvudtaget kännde alla tre flickorna eller om inbjudan var ett resultat av en beundrad storasysters påverkan.

En kväll är Febe och jag på väg till Marieberg för att inhandla matriell till inbjudningskortstillverkningen som skulle ske än senare på kvällen. När vi sitter ensamma i bilen passar jag på att ärligt fråga om de inbjudna flickorna: "Är de dina vänner eller är det Jana som sagt att du ska bjuda dem? Jag vet att du känner R och vill bjuda henne, men jag har aldrig hört dig prata om varken K eller L." Febe vrider huvudet mot mig och svarar: "K och jag träffas i kojan på rasten ibland, men vi umgås egentligen inte så mycket. Men L hon är på mig hela tiden."

På något sätt är det inte så jag förväntade mig att en sexårig flicka skulle formulera sig, inte ens Limpan och min sexåriga flicka.

Vaccinationsfeber.

2009-11-18T23:18:00.000-08:00

I tisdags var det dags att ta barnen till BVC för att bli vaccinerade. När vi kom fram till vårdcentralen ringlade sig kön lång. Det var bara att ställa sig längst bak och hålla god min. Som tur var hade jag med mig en ask russin för att få en viss liten pojke att sitta kvar i vagnen.

Efter att min vän Karen och jag (med barn) köat i ca. 50 minuter stängde pernsonalen på vårdcentralen, helt utan förvarning, ner. Där stod jag, höggravid, med tre barn. Efter 50 minuters köande, stod jag framför en stängd grind. Graviditetshormonerna tog så klart överhand och undertecknad började gråta. Japp!

Jana tittar på mig med medlidande i blicken och säger tröstande: "Jesus sitter på tronen i alla fall och vi är frälsta." Snabbt tvingas jag inse hur rätt hon har. Jag gör mitt bästa att ha överseende med och till och med förlåta inblandade för den fantastiskt oproffsiga behandlingen jag tidigare blivit utsatt för. Karen kan intyga att det gick si så där.

Efter det bestämde jag raskt att vi skulle rädda resten av dagen med hjälp av tacos, tv-tittande och läxfri dag. Flickorna kände snabbt vilket humör jag var på och passade på att trixa till sig lite läsk och varsin chokladkalender. Oj, vilken trevlig kväll vi hade!

Heta debatter och krigiska diskussioner.

2009-11-07T01:46:00.000-08:00

På senaste tiden har mina två äldsta döttrar haft svårt att hitta en gemensam nämnare. Som det visat sig, kan nästan vad som helst ge upphov till nästintill krigiska diskussioner. Fairytopia eller Mermadia? Spel eller pussel? Ostbågar eller chips? Ute eller inne? Oenigheten dem emellan tycktes oändlig. Igår, på eftermiddagen, hörde jag dem dra igång igen. Nu kanske ni undrar vad ämnet för stundens heta debatt måne vara. Här ska ni ni få höra: "Musik är stämning eller stämning är musik".

???

Nybörjarjournalistik.

2009-10-31T04:38:00.000-07:00

Febe kom och överlämnade detta medelande till mig för en tid sedan. Texten löd:

"SViNiFÖRLFSAN HaR SBiDRi SiR MÖNA HR BLiViT HUQA AV SViNiFÖRSLAN"

En moders översättning, för den som nu mot förmodan behöver det:

"Svininfluensan har spridit sig. Många har blivit sjuka i svininfluensan."

Strålande barnvakt.

2009-06-21T02:17:00.000-07:00

Underbara Sofia åtog sig uppgiften att passa våra tre barn när min man och jag bevistade ett bröllop. Eftersom hon aldrig tidigare träffat Harry och på grund av Febes antibarnvaktssammanbrott kvällen innan, var jag en aningens aningens orolig. Denna oro frambringade ett samtal hem ca. 19:12.

Febe svarar: "Hallå!" "Hej, det är mamma. Hur går det?" "Bra, vi ska baka bröd nu som heter skum! Va?... jaha... det heter scones. Sen ska vi göra milkshake och äta det till kvällsmat." Allt detta rapporterades mycket entusiastiskt. "Är det kul att ha Sofia som barnvakt?" undrar jag. "Jaaaa." svara Febe nästan drömskt.

Nästa morgon hittar jag Jana, helt otippat, framför TV:n. Jag sätter mig bredvid och undrar om hon hade kul med Sofia igår. Surt tittar Jana upp från "bollibompa" och svarar rappt: "Nej, jag fick inte åka sparkcyckel."

Nu kanske du inte tycker att hon verkar sååå strålade. Men som rutinerad småbarnsförälder kan jag meddela följande:

Helt nöjda barn - barnvakt som inte kan säga ifrån - barnastyrt kaos på torpet.
Delvis missnöjda barn - barnvakt som kan säga ifrån - ordning och reda.

Jag kommer definitivt ringa henne igen.

Så här härlig kan men se ut om man är åtta år.

2009-06-15T00:39:00.000-07:00

Extra gäst.

2009-06-08T00:17:00.000-07:00

Igår hade min dotter Febe och jag nöjet att vara inbjudna på Jonnas fyraårskalas. På vägen dit anförtrode sig Febe till mig, i och med att hon avslöjade att en flicka som inte var bjuden på kalaset bara skulle dyka upp med sina inbjudna småsyskon och se om hon också fick vara med. Eftersom jag känner tösen ifråga blev jag lite förbyllad. Hon är nämligen hela nio fyllda och brukar seldom vistas hemma hon familjen Gadd. Rent spontant utbrast jag: "Men vad ska hon göra där, hon är ju inte kompis med Jonna?" Febe stirrade på mig uppenbart irriterad och så svarade hon rappt och upprört: "Vad ska hon göra där? Hon ska väl leka! Vad ska hon göra där? Hon kanske tycker om att spela och de har spel! Vad ska hon göra där? Hon kanske tycker om att pussla och de har pussel!" Jag stoppade snabbt ner händerna i byxfickan för att inte få fingrarna avbitna.

Puss puss pussgurka!

2009-06-02T01:00:00.000-07:00

Jag kollade igenom min telefon idag. Förde över bilder och filmer till datorn. Ni vet, sån´t där tråkigt man kan komma på att ta itu med på regniga dagar. Hittade det här underbara klippet på min systerson. Hur gullig får man vara?

Oskuld.

2009-05-28T06:20:00.000-07:00

Jana hade med sig en lapp från skolan. Tydligen hade två män stannat utanför skolan och försökt locka med sig barn in i bilen med hjälp av godis. Otäckt. Men som ni förstår gav det här upphov till en lång rad koversationer om "farliga gubbar med smutsiga tankar". Efter ett par dagar började flickorna undra över vad för otäckheter de två männen kunnde tänkas utsätta oskyldiga barn för. Här kommer det värsta tänkbara från vardera barn.

Febe: "Dom kanske säger: "Kom, så får du godis." Men sen så får man inte det!"

Jana: "Kanske säger dom: "Här får du äppeldricka." Men så är det ÖL!"

Att det är det värsta tänkbara de kan tänka sig bli utsatta för, känns faktiskt lite betryggande och en smula roande också naturligtvis.

Reklam för vernisage.

2009-05-25T10:51:00.000-07:00

Jag klättrade upp i Febes våningssäng ikväll för att ta en liten pratstund innan det var dags för god natt. Febe undrade om jag skulle komma till hennes vernisage imorgon. Det kan jag naturligtvis inte missa! "Vad är det du har gjort?" frågar jag nyfiket. Som svar på min fråga kommer en fem minuter lång uppräkning över olika tekningstekniker á la förskolan. Hon har naturligtvis använnt sig av samtliga. Efter det ger hon mig en noggrann beskrivning av ett hus av färgade tändstickor och papper som också ska ställas ut. Sen avslutar hon allt med ett stort leende och orden:"...fast, jag behöver ju inte avslöja allt."

Visst känner jag mig älskad!

2009-04-17T10:48:00.000-07:00

Idag singlade ett ark med papper ner från övervåningen. Det var ett brev från min äldsta dotter och så här löd det:

"Jag tyker at du är snel.

För at du är den pästa.

Mamma över ela veden.

Bus och kram och hdå"

Det måste var omöjligt att inte känna sig älskad och uppskattad som mamma efter en sådan välarbetad hyllning. I alla fall för mig.

Philadelphia?

2009-04-02T06:51:00.000-07:00

David (pojken som på bliden misshandlas av Harry) är det närmaste bror Harry har. Philadelphia betyder, om jag inte missminner mig, kärlek till bröder. Tyvärr har vi inte upptäckt mycket av den varan än så länge. Beror förmodligen på att han bara har haft flickor att öva på. Ja, så säger vi att det är!

Harry in your face.

2009-03-31T05:38:00.001-07:00

Näringslära enligt Febe.

2009-03-26T10:09:00.000-07:00

Att Febe har en mamma som äter GI-mat märktes tydligt idag vid middagsbordet. Till middag serverades våfflor med grädde och sylt eller socker. Halvvägs genom sin tredje våffla stannade Febe upp och det här är samtalet som följde: "Mamma, är det socker i grädde?" Febe pekar demonstrativt med sitt lilla pekfinger ner i den blå plastbunken på köksbordet som är fylld med grädde. "Nej." svarar jag. Jag försöker ignorera barnens kolhydratrika festmåltid och koncentrerar mig istället på min avokado och morotsgucca. När jag tittar upp stirrar Febe rätt in i mina ögon med ett ansiktsuttryck som lyser av lättnad. "Vá bra! Då äter i alla fall något nyttigt till maten."

Lämnade det till lite längre fram i uppfostran att förklara syltens påverkan på blodsockret, blodsockrets påverkan på insulinutsöndringen och insulinets påverkan på den nyligen konsumerade grädden. Jag menar, är man sex år, strax över 110 cm och väger dramatiska 15 kg, kan man nog äta både grädde och sylt på sina våfflor ett tag till.

Ett ruttet mango.

2009-03-21T09:47:00.000-07:00

Febe har ett väldigt speciellt förhållande till sin pappa. I alla typer av tävlingar, spel eller kapplöpningar ändrar hon reglerna så att han ska förlora. Förloraren får ofta epitetet: "ett ruttet mango". Leder Limpan hör man ofta Febe flåsande ropa: "Försten dit är ett ruttet mango!" Springer jag lite kvickt förbi honom, ändrar hon sig snabbt. Då blir naturligtvis tvåan ett ruttet mango osv.

Dagens kamp var en glassätartävling. Inte helt otippat låg Limpan i ledning när Febe gör sin, inte så överaskande, proklamation: "Den som äter upp sin glass först är ett ruttet mango!" Limpan har för länge sedan slutat ägna dessa uttalanden någon uppmärksamhet och äter i lugn och ro upp sin glass. När han plockar ut glasspinnen ur munnen, helt befriad från glass, skriker Febe triumferande: "Pappa blev ett ruttet mango." Limpan tittar upp och konstaterar lugnt: "Blev och blev, det är jag väl hela tiden i din värld."

Smakprov från vår australiensiska vecka.

2009-03-18T12:21:00.001-07:00

Aiden (flickornas kusin) kommer inspringandes in i köket, där syster och jag uppehåller oss för tillfället. Han har ett glatt och smått euforiskt uttryck i ansiktet när han säger: "My tusin gave me a tiss!

Vi sitter vid middagsbordet och lilla Elih känner sig mätt och belåten. Aiden har redan lämnat bordet efter den obligatoriska artighetsramsan: "Thank you for much lovely dinner. May I please leave the table?" Elih försöker nu att klämma sig förbi sin mor för att komma igång med efterlängtad eftemiddagslek. Rebecka tittar på pojken och frågar uppfodrande: "Elih, what do you say?" Utan att ägna henne en blick, fullt konsentrerad på sitt utbrytarförsök och den stundande leken, ropar han: "Move!"

Gissa djuret.

2009-03-02T04:26:00.000-08:00

Vid middagsbordet idag turades Jana och Febe om att hitta på djurgåtor. Ibland var det lätt, ibland inte. Så här lät en av Febes gåtor:

"Det är ett djur som inte bor i Sveriges. Det är oranget, kan gapa jättestort och bor i vattnet."

Jag tänkte så det knakade. Efter att jag mentalt gått igenom varenda djurlexikon som min äldre bror tryckt upp i ansiktet på mig som barn, och ändå inte funnit något passande, drog jag slutsatsen att Febe kanske missat på färgen. Därför gissade jag: "Flodhäst!" Febe tittar på mig lite överseende och säger sedan: "Den är inte orana... jag menar grön!" Två små rodnader uppenbaras på hennes kinder. Jana är inte sen att ta tillfället i akt: "Krokodil!!!" Febe glömmer i förtjusning all tidigare skam och utropar: "Rätt!" Kvar sitter jag, snuvad på en poäng. Om vi nu hade räknat poäng.

Fortsatt förundran.

2009-02-28T00:01:00.000-08:00

Igår hämtade jag flickorna från skolan. Det var första gången de åkte i bilen med enbart mig. När vi tagit oss genom stan och börjat närma oss hemmet säger Febe, med rösten varm av uppmuntran: "Vad duktig du är mamma. Nu har du kört jättelänge utan att krasha."

Men denna kommentaren och de från tidigare inlägg i bakfickan, undrar jag om min yngsta dotter inte har några som helst förväntningar på mig? Eller är glaset helt enkelt bara konstant halvfullt?

Körkort - Check!

2009-02-25T07:35:00.000-08:00

Idag är lyckans och glädjens dag. Jag klarade min uppkörning och har körkortet i hamn, så att säga. Men som vanligt passerar varken större eller mindre händelser varken obemärkt eller okomenterat. Denna gång var det Febe som ville dela med sig av sin livsvisdom och sina genomtänkta slutsatser till både Limpan och mig:

Till Limpan: "Vá bra! Nu behöver inte du skrika åt mamma mer, när ni kör."

Till mig: "Det är ett mirakel! Jag bedde att du skulle få ditt körkort och så fick du det! Det är ett mirakel!"

Vart är all lugn och ro?

2009-02-11T05:48:00.000-08:00

Harry boy kryper eller snarare släpar sig fram till önskad destination. Det betyder att numera måste pojken passas varje sekund. Jag har haft det så underbart lyxigt fram tills nu. Nu får jag nog nöja mig med enbart underbart ett år eller så.

Hur mycket är klockan?

2009-02-05T00:09:00.000-08:00

Klockan börjar närma sig halv sju och familjen väntar på att faderskapet ska komma hem.

"Nu kan jag vad klockan är?" Triumferar Febe från köket med blicken säkert fastlåst på urtavlan över dörrkarmen. "Ann-Britt har lärt oss." "Vad duktig du är." svarar jag bekräftande. Febe lägger an en undervisande ton och börjar förklara hur man läser klockan: "Om den står på sexan är den halv. Sen är den det stora av dom som den står emellan." Jag är helt med på vad hon menar. "Kan du se hur mycket klockan är nu?" frågar jag som vill testa hennes nyvunna kunskaper. "Japp!", svarar hon självsäkert, "den är halv fyra!"

Som ni säkert redan listat ut var klockan tjugo över sex, men man kan ju inte ha koll på allt på en gång. Vi får ta det där med långa och korta visare vid ett senare tillfälle.

Harry boy goes Bollywood.

2009-01-30T23:14:00.000-08:00

Just ikväll.

2009-01-19T12:48:00.000-08:00

Just ikväll är Limpan i Globen och tittar på "Sportgalan".
Just ikväll målar Jana dit nya födelsemärken i Febes öra med en röd penna.
Just ikväll kräks Harry boy.
Just ikväll spiller Febe ut ett glas med vatten över sig själv.
Just ikväll kräks Harry boy, igen.
Just ikväll blir Harry boy förkyld av alla hastiga och mindre lustiga duschar och vill inte somna.
Just ikväll kom jag i säng lite senare och tröttare än planerat...

...men det är okej, det ingår i paketet.

Sve-ri-ges!

2009-01-17T01:56:00.000-08:00

Jana har sedan urminnes tider envisats med att lägga till ett "s" i slutet på Sverige, trots att hon inte talar om något typ av ägande eller dyligt. I morse fick min språkälskande man nog. "Det heter bara "Sverige" och inte "Sveriges", säger han försiktigt. "Sveriges?", svarar Jana lite prövande. "Nej, "Sverige"!". Limpan låter lite mer bestämd nu. Jana är inte den som är sen att tuffa upp sig för att hävda sin sak. Hon tar det långsamt men bestämt, stavelse för stavelse: "Sve-ri-ges, "Sveriges". Limpan suckar uppgivet. Han klev upp allderles för tidigt, för att orka ha en svenskalektion med Jana en lördagförmiddag. Limpan har förlorat striden, men inte kriget.

Koll på hygien.

2009-01-07T00:02:00.000-08:00

Efter en kaskad av spyor vid frukostbordet sitter Harry boy i badbaljan tillsammans med Jana. Att dela ett bad med sin lillebror är ett privilegium som det krävs en strikt turordning för, annars kommer armageddon tidigt till Jorden. Nåja, tillbaka till morgonens lustighet. Eftersom det är Janas tur att sitta i baljan, undrar Febe om hon får tvätta honom. "Visst, du kan hämta en tvättlapp i skötrummet" svarar jag. Febe stannar upp och med viss tveksamhet i sin röst frågar hon: "Ska jag inte ha två lappar, jag får väl inte använda snoppen till huvudet?"

Jag måste erkänna att det tog en halv minut innan jag fattade vad hon menade. Men när jag väl gjorde det upplevde jag en uppmuntran i att vissa hygiensika principer har fastnat. Lovely.

Tittut!

2008-12-29T00:28:00.001-08:00

Tacksägelse.

2008-12-24T12:27:00.000-08:00

Kan inte låta bli att lägga in ett litet citat från min älsta dotter. Detta är hennes kvällsbön:

"Tack för marsvinen.

Tack för den här underbara dagen

och grattis.

... fast vi vet inte hur gammal han är.

Kanske är han miljarders...

Amen!

Med det säger jag God Jul och hoppas att ni haft en lika underbar julafton som vi.

Febe 6 år!

2008-12-18T11:10:00.001-08:00

Är det nå´n som inte tävlat i en "kolasnörestafett" på ett barnkalas som liten. När jag tittar på bilderna förstår jag varför. Den här bilden är helt klart med i kampen om att bli med på studentplakatet om tolv år.

Nytt och gammalt.

2008-12-18T10:46:00.000-08:00

Febe sitter vid matbordet och tampas med sin spagetti som inte riktigt vill inta sin plats på gaffeln. Efter en lite stund konstaterar hon: "Jag måste kniven använda." Lite gammalsvenskt tycker jag och Limpan, till och med för familjen Hugosson.

Lite senare, när hon upptäckt att bolibompa börjat, vill hon snabbt lämna bordet. Glaset som hon nyss fyllt till bredden med sockerdricka är fortfarande fullt. "Jag dricker inte upp." säger hon försiktigt. "Jag tog bara två k..." Hon fastnar och Limpan försöker hjälpa henne på traven: "Kl...? Febe chansar: "Klumpar!" Limpan och jag börjar skratta. Hon inser då att hon förmodligen inte druckit två klumpar och prövar igen: "Plumpar!" Vi skrattar glatt vidare. "Klumpisar" blir den tredje och sista seriösa chansningen innan det hela spårar ur och Febe glatt spottar ur sig 6-års-komiska förslag som exempelvis "kalasbanan".

Grattis underbara Aiden!

2008-12-08T23:40:00.000-08:00

Telefonförsäljare.

2008-11-23T09:17:00.000-08:00

Igår hade jag ett något underligt samtal med en telefonförsäljare. Det lät ungefär så här.

Febe kom in med telefonluren. "Mamma, det är någon som vill prata med dig. Jag kommer inte ihåg vad hon heter." "Okej, tack gumman!" svarar jag och tar luren. "Hej, det är Rakel." "Hej! Jag ringer på uppdrag av Pro Hockey och vill tala med nån av föräldrarna i familjen." Jag blir naturligtvis lite konfunderad och svarar: "Du kanske vi tala med Linus." "Jag det går bra!" svarar tjejen hurtigt i andra luren. Jag fortsätter: "Linus Hugosson, han som är redaktör för tidningen." Nu blir det tyst i luren en stund, sedan fortsätter hon. "Jaha... ja, vi har ett erbjudande på en prenumeration... då kanske ni inte är intresserade." Jag ger henne det uppenbara svaret. "Nej, vi får ju ett par tidningar av varje nummer och jag tror nog att det räcker. Men... tack ändå." "Hej då" "Hej då"

Playdate?

2008-11-21T03:20:00.000-08:00

Min goda vän Jenny ska komma och äta lunch på måndag. När jag berättar för Jana att Jennys son Samuel, som också är Janas klasskompis, ska följa med dem hem från skolan frågar hon: "Varför ska han komma?" Jag tyckte det var självklart, så förbryllad svarar jag: "För att ni ska få leka en stund innan Jenny åker hem." Jana tittar på mig lite överseende och säger i ett förklarande tonläge: "Samuel och jag är inte direkt kompisar." sen surnar hon till och tillägger med en butter uppsyn: "Han leker bara med Scott och Timmy."

Det är svårt att konkurera med bollsinne och snabba ben, om allt man har att erbjuda är en passion för dans och små gnagare. I alla fall om det är en sjuårig pojkes uppmärksamhet man konkurerar om.

Fifi på onsdag.

2008-11-19T09:14:00.000-08:00

Limpan och jag har haft en ganska bestämd syn på hur mycket våra barn ska titta på Bolibompa. På senare tid, när Limpan jobbat mycket och jag varit hemma själv, har fredag-lördag-söndagsregeln blivit lite difus... eller mycket difus.

Idag, onsdag, när tjejerna satte sig för att titta på Bolibompa, kom "Fifi" som andra programpunkt. Jana utbrister först ett lyckojubel, sedan vänder hon sig till mig och säger: "Tack mamma, för att vi får till på Bolibompa när vi egentligen inte får titta på Bolibompa." "Varsågod." svarar jag. Efter en stund vänder hon sig till mig igen. "Kan vi inte alltid få titta på måndagar istället?" frågar hon bedjande. "Det är onsdag, Jana." "Jaha, kan vi få titta på onsdagar istället?"

Outtröttlig omtänksamhet.

2008-11-16T12:13:00.000-08:00

Febe hade lite svårt att somna ikväll. Jag gick upp och satte mig på sängkanten för att prata med henne en liten stund. "Har du sett där?" Hon pekade på en madrass som låg på hennes golv. Hon förklarar vidare: "Om du inte kan sova inatt, så får du komma och sova där." "Tack Febe, vad snäll du är." Febe nickar. Jag ger henne en godnattpuss och går ner och sätter mig framför TV:n.

Efter en stund kommer hon ner till mig. "Jag ska bara säga en sak." säger hon snabbt, innan jag hinner skicka henne till sängs. "Filten som ligger på madrassen kan du ha som täcke. Om du hör något ljud är det bara jag som går på toa så du behöver inte bli rädd och skrika." "Okej, jag ska inte, jag lovar." "Bra."

Om ni undrar så är klockan 21:30 och hon sitter bredvid mig i soffan och tittar på film.

Tummen upp för fotografen!

2008-11-16T11:06:00.000-08:00

Jobbigt med kläder.

2008-11-16T09:55:00.000-08:00

För ett tag sedan köpte jag två klänningar till Febe. En av klänningarna har verkligen blivit hennes favorit. Efter att hon haft den till kyrkan tre söndagar i rad, la jag fram den andra nya klänningen. Resultat: Gråt och tandagnisslan.

Hon började med att gråta. "Jag viiiiill iiiiiinte haaa deeeen! Jag ville inte ändra mig. Så efter en stund dök hon upp. "Titta mamma, det är en fläck. Nu kan jag inte ha den." Hennes triumferande leende bleknade, när jag efter att ha tittat på den minimala pytte pytte pyttelilla fläcken, sa: "Den syns knappt, du kan ha klänningen åndå." "Åhhh" Jag fortsatte med morgon förberedelserna. Efter ytterligare en stund kommer Febe in i sovrummet och snyftar fram: "Vet du varför jag inte vill ha den här klänningen?" "Nej, varför?" "Det är min favoritklänning och jag vill inte att den ska bli smuttsig." "Det är okej, vi kan tvätta den." "Åhhh!!!"

Hon gick till kyrkan i klänningen. Efter den tredje oj-vilken-snygg-klänning-du-har-kommentaren såg hon riktigt nöjd ut. Jag tror inte jag kommer ha problem att få henne ha den klänningen i framtiden.

Ertappad med tappande.

2008-11-12T13:48:00.000-08:00

Var på BVC för ett par dagar sedan. Det var Harrys sexmånaderskontroll med läkarundersökning och allt.

Doktorn hade fingrat på fontanellen, testat reflexer, kollat vikt- och längdkurva o.s.v. Efter allt detta fingrande, testande och kollande, vände hon sig till mig och frågade om det var något mer. Febe, mitt alltjämt informativa barn, vände sig till barnläkaren och sa: "Vi har tappat honom i golvet fyra gånger redan." Doktorn såg leende på mig. Jag tror hon väntade på någon typ av förklaring. Det känndes dock som att en utläggning över hur Harry boy rullat av sängen två gånger, soffan en gång och sedan blivit tappad av sin sjuåriga storasyster, inte skulle få mig att framså i bättre dager. Så jag stod tyst och såg Kvinnans leende bytas mot en frågande/orolig blick.

Hatar ni inte när det händer. Busted!

Våra juveler.

2008-10-27T01:21:00.001-07:00

Åka eller inte åka?

2008-10-24T23:23:00.000-07:00

Barnen och jag var på stan. Tjejerna var i desperat behov av mellis och Harry boy var ännu värre däran. Så jag fortsatte helt sonika förbi min tilltänkta destination, busshållplatsen, och satte kurs mot "de gyllene bågarna".

Efter en upptankning av energidepåerna med ett helt gäng snabba kolhydrater, verkar barnen redo för nya äventyr. "Ska vi vänta lite med att åka hem och gå och till i pysselaffären?" frågar jag. Visst, det vill tjejerna gärna. Vi tar två steg in i butiken när jag får syn på ett helt gäng söta väggdekorationer. "Titta tjejer, vilka fina!" utropar jag entusiastiskt. "Kan vi inte få sådana mamma?" undrar Febe. "Nej, vi ska inte köpa något idag." medelar jag bestämmt. Febe ändrar snabbt tillvägagångssätt. "Kaaan vi inte fååhåå, jag viiihiiill!!!" gnäller hon fram samtidigt som hon förvrider ansiktet i något som liknar en smärtsam grimas.

"Jaha" suckar jag. "Det här var tydligen ingen bra idé, kom så åker vi hem." När jag vänder på vagnen 0ch påbörjar mina två steg ut ur butiken, vänder sig Jana till sin lillasyster och säger, något irriterat: "Tack så mycket, Febe!" Febes smärtsamma uttryck ersätts av en förvånad min som sedan övergår till en uppgiven. Efter en ljudlig suck vänder hon sig om och följer karavanen ut ur butiken och mot vår ursprungliga destination: Busshållplatsen.

Ser inte det här mysigt ut?

2008-10-14T23:59:00.000-07:00

Hur mycket tror ni att det kostar att bygga en jättevagn och sedan betala någon som drar runt en i den?

Stora framsteg i barnens motorika utveckling.

2008-10-14T23:16:00.000-07:00

Jana kan, efter mycket om och men, komma igång själv och cyckla på sin stora cyckel. Den har stått oanvänd sedan den införskaffades i våras.

Febe bemästrar nu att cyckla utan stödhjul. Jana tyckte dock att Febe också skulle lära sig att komma igång själv som hon hade gjort. Igår vid frukostbordet försökte hon förklara för Febe hur det gick till. Efter en lång stund lessnar Febe på att bli påmind om sina motoriska brister och säger: "Vi kan prata om det där när vi kommer ut. Nu kan vi prata om hur duktig jag är." Jana avbryter genast sina instruktioner och börjar berömma sin lillasyster.

Harry rullar från mage till rygg och tillbaka. Jag upptäckte den färdigheten när jag härromdan hittade honom under min säng, fast jag var ganska säker på att jag la honom ovanpå. Han var lika arg som han var dammig när jag tog tag i fötterna och drog fram honom.

Hur nära kan jag komma...

2008-10-03T00:53:00.000-07:00

...innan han börjar äta på objektivet?

Tacksam för livet.

2008-10-02T14:14:00.000-07:00

Kollade in svt:s debatt om abort ikväll.

Kom och tänka på när jag blev gravid med Jana för åtta år sedan. Limpan och jag var knappt ett par, hade precis påbörjat en utbildning på universitetet och var som de flesta andra studenter, ung och luspank. Jag tänkte göra abort, jag erkänner det. Jag kunde inte.

Jana har precis börjat första klass. Hon älskar matte, men hatar svenska. Hon är impulsiv, slåss och sparkas. Hon hittar på nya sånger varje dag, som hon sjunger för mig när jag sitter i soffan. Hon är naiv och gör vadhelst hennes kompisar säger åt henne. Hon älskar sin lillebror mer än allt annat i världen. Hon filosoferar ofta över Guds existens. Hon sparar sin veckopeng i en liten plastkista som hon förvarar i vårt kryddskåp. När hon blir arg är jag "inte hennes kompis". När hon blir glad skrattar hon så hon knappt kan andas.

Hon är en gåva, mer värd än mitt eget liv. Jag kommer alltid vara tacksam för att hon fick bli till. Tacksam att jag inte kunde. Tacksam för livet.

Mindre god...

2008-09-22T10:36:00.000-07:00

Vi satt vid matbordet och pratade om hur fort eller långsamt alla på skolan äter. Ett otroligt intressant samtalsämne, om man är sex och sju år visar det sig.

Febe konstaterar: "L blir alltid klar senast och han äter med händerna, fast han är äldre än mig." "Jag är klar när åttan eller nian kommer:" medelar Jana, sen stannar hon upp för att tänka efter och fortsätter sedan: "Men om det är äckel-päckelmat, då blir jag sist." "Ja, om det är äckelmat kommer L före mig." erkänner Febe.

Äckel-päckel, jag hoppas verkligen inte att de säger det så fröken hör. Månadens språkprojekt: Omvandla "Äckel-päckel" till "mindre god".

Pappas flicka.

2008-09-22T10:07:00.000-07:00

I detta nu har jag skickat barnen skrikandes att gå och borsta tänderna och kissa. De skriker för att de inte får kvällsfika. Vi åt nämligen middag kl. 18:00 och nu är kl. 19:00.

Det låter ungefär så här: "Åhhhh, om jag inte får mat så dör jag och kan inte sova... åhhh... Pappa är snällast i världen, mamma är sämst." Jana tittar in i vardagsrummet där jag sitter. "Du är sämst!" upprepar hon. "Det går bra det" svarar jag, "Jag kan vara sämst ikväll." Då störtar hon fram, kastar sig i mina armar och utbrister gråtandes: "Jag tycker inte om dig längre. Det är den sämsta dagen. Vi får inte gå ut. Vi får ingen kvällsfika. Pappa är inte hemma. Igår var jag ledsen och då myste pappa med mig. Jag saknar pappa."

Nu vet ni kanske inte hur det är hemma hos oss, men att pappa premieras framför mamma hör inte till det vanliga. Oj, vad Limpan kommer bli stolt när han läser det här inlägget.

Andra mammor.

2008-09-15T00:39:00.000-07:00

Som alla säkert är fullt medvetna om är det inte bara jag som har barn. Två andra mammor har, i sin önskan att beskriva moderskapets frustraion, uttryckt sig så klockrent att jag bara måste få göra det allmänt känt.

Den först var Febes dagisfröken. En morgon för ett par, tre år sedan, när jag kom inspringandes på dagis försenad och högröd av stress och annat barnrelaterat, tittade hon lungt på mig och sa, något i stil med: " Man har sånna dar. Senast igår kände jag för att gå ut och dunka huvudet i asfalten."

Den andra var min underbara granne som, när vi såg hennes två minsta vildar springa runt i lekparken, uttryckte det så här: "Jag står och tittar på dem och försöker komma på något possitivt att säga till dem och det enda jag kan komma på är: "Vad duktig du är på att klättra i bokhyllan.", "Vilket fint mönster du gör med blommjorden på golvet." eller "Oj, vilka vackra rosetter ni har knytit på sladdarna.""

Att vara mamma är ibland lika frustrerande som det är underbart och givande. Att få sätta ord på sina tankar är, i alla fall för mig, det enda sättet att sortera vad som är vettigt och vad som inte är det. Det som är vettigt kan jag behålla som livsvisdom och det som inte är det kan jag lägga ut på bloggen för att roa mig själv och min omgivning.

Sångstund med Febe

2008-09-05T09:45:00.000-07:00

"Nu ska jag sjunga för dig." Febe sätter sig på soffan mittemot mig i vardagsrummet. Hon är iklädd ett par jeans, en smutsig t-shirt och mina gamla studentmössa. I handen håller hon en gammal bok som Limpan räddat från ett gamalt bibliotek i en pingstkyrka. Nu är det en sångbok. Hon börjar sjunga, helt egenkomponerat.

Du är med mig, vart jag än går.
Du är med mig när jag svänger på en gata.
Du är med mig hela tiden.

Om blixten slår ner
Slår ner i mitt huvud
Så gör det ingenting
För du är med mig.
Jag får vara med dig i himmelen.

När åskan låter och jag blir rädd
Gör det ingenting
Jag har hört den tusen gånger, tusen gånger, tusen gånger.
Kanske inte tusen gånger, kanske fem eller sex.

Nu har jag sjungit länge för dig min mamma.
Nu är musikstunden slut.

Hon stänger sångboken och promenerar ut ur vardagsrummet.

Panik på torpet.

2008-08-27T23:42:00.000-07:00

Linus lyfte på en planka och där låg de... tre små små små möss. Jana och Febe sprang raskt fram och plockade upp dem, la dem i en gammal hink. Hinken inreddes också med torrt gräs och lunch serverades i form av två skivor lagrad ost. Med en förmaning från morfar om att djuren absolut inte fick tas in i huset, sprang tjejerna iväg.

De stackars små liven plockades i och ur hinken stup i kvarten, klappades och kramades. Var femte minut kom tjejerna fram till mig och undrade om vi i alla fall inte kunde ta hem dem. Var på jag naturligtvis nekade bestämt. Febe gick så långt att hon ringde min bror Abbe för att ta reda på vad mössen kunde äta mer än ost.

Omkring klockan fyra var katastrofen ett faktum. Mormor kom hem. Limpan instruerade tjejerna om att hinken måste placeras en god bit från mormors bil, huset och naturligtvis vägen emellan dem två. Det hjälpte inte. Visst ställde de hinken lydigt där far deras instruerat, men Jana plockade upp en mus i handen och började gå mot mormor. Mormor, som är musfobiker, började i sin tur springa från Jana in i huset. Limpan försökte bestämt förklara att mormor inte ville se musen, att hon var rädd för den. Då började Jana gråta helt hysteriskt, för, som hon uttrykte det, älskade hon sina möss så mycket att hon inte kunde låta bli att visa dem i alla fall.

Mössen befriades från hinken och fick bo i skogen. Jag fick ägna en lång stund åt kramar och tröstande ord. Efter en stund sa Jana att hon mådde bättre men om vi sa "ordet" igen skulle hon bli påmind och börja gråta än en gång. Tror ni att Febe kunde hålla sig?

Sockersöta Fridborgsgener.

2008-08-20T13:07:00.001-07:00

Svårt att komma över hur fantastiskt gullig min systerson Aiden är. Bäka borde föda ett barn varje år.

Presenttips!

2008-08-15T11:21:00.001-07:00

Fick en postorderkatalog i posten idag. Har du en nära väns födelsedag som närmar sig med stormsteg. Var inte orolig, detta och mer står att finna i sortimentet hos "Sparköp, postorder AB". För mer information gå in på http://www.sparkop.com/ ...eller inte.

Dessa självhäftande kuddar håller lösgommen på plats hela dagen. Med mentholsmak... (Need they say more?)
Pris per set om 30 st från 79,90 kr

Sköna och varma innesockor med roliga kattapplikationer. Dessa hittar du bara hos oss! (Ensamrätt på kattsockor, inte illa.)
Pris per par 89,90 kr

Dina träd i trädgården kommer garanterat att väcka uppmärksamhet när du monterat detta "ansikte". (?!)
Pris per set från 69,90 kr

2008-08-15T00:59:00.000-07:00

Jag satt med Harry Boy i knät och Jana klappade honom. Efter en lång tystnad säger hon med ömhet i rösten: "Han har så lent skinn." "Ja, visst har han." Svarar jag. Jana fortsätter: "Man vill nästan döda honom och ta hans skinn." När hon tittar upp ser hon förmodligen en gnutta förfäran i mitt ansikte för hon tillägger snabbt: "Fast det ska vi inte göra!" "Nej, helst inte." Svarar jag.

Konsekvensen av plötslig död.

2008-08-14T06:22:00.000-07:00

Igår drog ett ruskigt åskoväder igenom vår hemstad. Barnen och jag satt i tryggt förvar i lägenheten och väntade på Limpan. Limpan i sin tur var sen, hade glömmt sin mobil och det faktum att vi skulle iväg på ett kalas vid fem.

Halv sex var barnen och jag färdiga med kalaspiffning och paketinslagning och det återstod enkom en försvunnen make och far. Febe, som i sin natur är lite änslig vid plötsliga väderväxlingar, började oroa sig för sin pappa. "Om han inte kommer hem, då är han död." Hon tittade undrande på mig. "Vad menar du? Han är inte död, bara lite sen." Försökte jag lugna henne. "Om han träffas av blixten då dör han." Förklarade hon vidare. "Ja, om blixten träffar honom, då dör han." Blev jag tvungen att hålla med. Febe funderade ett tag och presenterade sedan resultatet: "Då får vi gå till kalaset." "Tror du att vi skulle gå på ett kalas om pappa dog" Jag frågade mest för att se hur hon skulle svara. Febe tittar förvånat upp på mig och ansiktet formligen lyste ut ett stort "Varför inte!"

En på fyra.

2008-08-06T09:20:00.000-07:00

Min käre far och dennes underbara maka skulle till Viby kyrka en söndagkväll. Eftersom Limpan och jag deltagit i högmässan (!) på förmiddagen, ringde "den underbara makan" till Limpan för vägbeskrivning.

Efter att ha färdats en bit på vägen vänder sig min far mot sin fru och frågar: "Hur skulle vi åka nu då? Hon svarar: "Först skulle man åka antingen till höger eller till vänster och sedan skulle man åka antingen till höger eller till vänster."

Efter fruktlösa försök att få tag på Limpan igen, beslutar de sig att försöka hitta ändå. Ett modigt beslut med tanke på att, med befintlig vägbeskrivning är det en på fyra att Viby kyrka såsmåningom dyker upp framför dem. Men vi ska nog vara tacksamma över resan dit inte innefattade ytterligare en korsning.

Transformering.

2008-07-25T10:48:00.000-07:00

I början av sommaren lyckades Jana förvandla sin lillasyster, från en söt femåring med sommarlockar i håret, till en snusande femåring, som just överlevt sitt första barslagsmål, med sommarlockar i håret.

Hur? En ordentlig knuff ner i stenplattorna på uteplatsen. Men som ni ser är hon den typen som ler mot motgångar.

Grattis till mig!

2008-07-19T01:45:00.000-07:00

Jag gratulerar,

jag gratulerar,

jag gratulerar på min födelsedag!

Självkännedom hos en femåring.

2008-07-15T22:13:00.000-07:00

Vi hade varit och handlat, på inköpslistan fanns nya nappar till Harry Boy. Det är snart två och ett halvt år sedan tog Febe steget in i de stora barnens värld och slutade använda napp. Trots det utspelade sig denna konversationen oss emellan, en helt vanlig tisdag.

"Jag tycker att vi borde lägga napparna högt upp." Febe betraktar napparna med trånande blickar. "Varför då?" "För att de som är tuttsugna inte ska ta dem?" Jag börjar ana vart det här är påväg, men frågar ändå: "Vem skulle bli tuttsugen, förutom Harry Boy?" Kinderna rodnar och med blicken ner i marken svarar hon: "Till exempel jag."

Det gäller att känna till sina egna svagheter.

för bioälskare

2008-07-07T06:31:00.000-07:00

Det var dags för lite kvalitetstid med Jana. Eftersom hon är lika filmtokig som sin mor, bestämde jag mig för att ta henne med på bio. Vi valde uppföjlaren till en av barnens favoriter, "barnen i garderoben ".

Väl inne i biosalongen, med en stor cola i kopphållaren mellan våra stolar och en låda med popcorn i famnen, sitter Jana på en dyna för att se ordentligt. Hon vrider huvudet bakåt och betraktar tyst övriga biobesökare som tagit plats bakom oss. Sedan lutar hon sig tillbaka i sin stol och konstaterar: "Det här är livet!"

Gängbråk i förorten.

2008-06-27T01:15:00.000-07:00

När jag sitter på toa (ursäkta, alla känsliga) en eftermiddag, hör jag Jana komma in genom ytterdörren. Hon har någon med sig. Sedan hör jag: "Kom in.... vänta.... " och efter det något som låter misstänkt likt: "Här har du, så du kan slå dem." I samma stund som jag slänger ur mig: "Vad gör ni?" Hör jag ytterdörren gå igen.

När jag kommer ut från toan (återigen, ursäkta) tittar jag på Febe, familjens djungeltelegraf. Febe är på väg att spricka av skvalleriver och jag förstår att mina öron än en gång tjänat mig väl. Jag hoppar i mina toffler och kastar mig ut genom dörren.
Ute möter mig en förunderlig syn. Jana har med allt från paraplyn och trollspön till avskalade pinnar beväpnat ett gäng ungar som slåss med ett annat gäng ungar, som förmodligen beväpnat sig själva.

"Vad håller ni på med!" Min barska ton är lika effektiv som pauseknappen på en fjärrkontroll. "Ni kan göra illa varandra" blandat med "Det var det dummaste..." rinner ur mig samtidigt som jag rycker pinnar och rosa tillhyggen ur händerna på barn till höger och vänster. På vägen tillbaka till lägenheten rycker jag tag i Jana och drar henne med mig hem.

Om ni inte hade gissat det, så har hon utegångsförbud.

Elaka mamman slår till.

2008-06-26T02:21:00.000-07:00

Febe har varit ute och lekt i lekparken hela dagen och nu är det dags för middag. I brist på insperation erbjuds ris eller potatis och tonfisk. Inget av det serverade faller min yngsta dotter i smaken. Så när resten av familjen sitter runt bordet och väntar på att bli fulltaliga, ligger Febe och låtsassover i gästrummet.

Efter maten är det dags att städa på rummet. Febe är så trött att det tar henne tio minuter att ta sig upp för trappan under högljuda snyftningar. När jag kommer upp för att hjälpa till med städningen är Jana redan i full gång, men vem ligger och låtsasover på sängen om inte Febe?
När tjejerna kissar och borstar tänderna säger jag att Febe kan lägga sig på en gång eftersom hon är så trött. "Får se om jag blir pigg efter jag har borstat tänderna." säger Febe och ser oförskämt uppfriskad ut. Då slår den elaka mamman till, "Om du somnar i gästsängen innan maten, inte orkar ta dig upp för trappan och somnar när du ska städa med din syster, så orkar du inte titta på TV med oss nu. Jag tror att du inte var trött utan lurades för att du inte ville äta eller städa och då får du inte heller titta på TV utan måste gå och lägga dig."

Under tiden resten av familjen tittade på TV låg flickebarnet i sin säng och skrek ur sig sin besvikelse över elaka mammor och livets övriga orättvisor och detta pågick i inte mindre än en halvtimme. Det enda jag kunde tänka på under den halvtimmen var: "Vilken uttålighet!"

Vart var det jag la honom?

2008-06-18T02:39:00.000-07:00

Igår var jag något stressad när jag väntade på att Limpan skull komma hem så jag kunde åka iväg på lärjungagrupp. När jag var på väg att ringa min älskade och något försenade make frågade Febe: "Vet du var pappa är?" Ett "NEJ!" kom ut lite mer irriterat än vad jag tänkt mig. Febe som alltid vill vara hjälpsam och inte reflekterade över levande varelsers förmåga till självständig förflyttning undrade försiktigt: "Vart var han senast?"

Duld vs. dult

2008-05-27T11:38:00.000-07:00

Jana har i födelsedagspresent fått en drake. Draken är dekorerad med "Disney Prinsessorna". Janas favorit är prinsessan Jasmine och hon gör allt för att få alla andra att tycka som hon.

Idag höll hon upp draken framför mig och frågade: "Vilken tycker du är finast?" "Belle." Jana ger mig en missnöjd blick. "Jag tycker Jasmine är finare, för titta här." hon pekar på prinsessans alla smycken. "Duld, duld, duld och duld." sedan pekar hon demonstrativt på Belles accessoarer "Dult, dult, dult och dult."

Ont om utrymme.

2008-05-26T01:59:00.000-07:00

Om ni undrar över bristen på blogginlägg, så beror det på att detta har varit min vanligaste utsikt den senaste tiden. Får inte riktigt plats med "lappen" hur liten och smidig den än må vara. Vi hörs och ses när mjölken har sinat... eller när mina knäppgökar slår till igen.

Efterforskning för framtidsplaner.

2008-05-05T02:25:00.000-07:00

Jana utryckte häromdagen en önskan att äkta sig in i kungafamiljen via prinsen. Att jag upplyste henne om att han nästan var jämngammal med hennes mor rörde henne inte i ryggen. Hon började att intervjua mig om sin blivande make och dennes anhöriga.

"Är han snäll mot de som gråter eller gör han dem till slavar?"
"Jag tror han är snäll, man får hur som helst inte göra folk till slavar i Sverige."
"Är kungen rik?"
"Ja."
"Har han hundra tusen?"
"Det tror jag nog."
"Har han hundra miljarder?"
"Nej, så mycket har han nog inte."
"Jag tror han har hundratusenett."
"Okej."
"Bestämmer han i Sveriges?"
"Nej, det gör politikerna."
"Bestämmer han inte över polisen."
"Nej."
"Vad är politikerna?"
"Om man bor i Sverige får man välja vem man vill ska bestämma här, det kallas att rösta. De man röstar på kallas politiker."
"Jag ska rösta på kungen."
"Gör det du."