lördag 28 februari 2009

Fortsatt förundran.

Igår hämtade jag flickorna från skolan. Det var första gången de åkte i bilen med enbart mig. När vi tagit oss genom stan och börjat närma oss hemmet säger Febe, med rösten varm av uppmuntran: "Vad duktig du är mamma. Nu har du kört jättelänge utan att krasha."

Men denna kommentaren och de från tidigare inlägg i bakfickan, undrar jag om min yngsta dotter inte har några som helst förväntningar på mig? Eller är glaset helt enkelt bara konstant halvfullt?

4 kommentarer:

Frida sa...

Den Febe, den Febe. Hon älskar dig. Helt enkelt.

* Crista * sa...

JAG ÄLSKAR FEBE! JAG ÄLSKAR RAKEL! JAG ÄLSKAR HELA FAMILJEN HUGOSSON!
Tack för kommentaren på min blogg. Det sörjer mig (bästa motsatsen till "det glädjer mig" som jag kunde komma på såhär i farten) för jag saknar ditt sällskap jättemycket också. Fick du rosen jag skickade och gick det bra att hämta ut den? KRAM

Hanna sa...

Underbara FEBE!!!!!!!
Ja, det är speciellt me mamma som kör:-) Du är så fuktig Rakel! Stort Grattis! Kran

Hanna sa...

Haha...jag fattade inte så jag tänkte anmärka på det du skrev på min blogg:-) det va visst jag...:-)
Jag saknar min rakel. Är ledig tors dag, ska vi luncha? Kram