Min outgrundligt visa svärmor tillika barnens farmor delade med sig av sin livsvisdom angående barnuppfostran. Hon sa följande: "Det första barnet prövar man allt på. Det andra barnet försöker man uppfostra. Det tredje barnet sätter man i ett hörn och låter det uppfostra sig själv."
När jag väntade Valter frågade jag hur det skulle bli med det fjärde barnet och hon svarade lättsamt att hon inte visste. Hon hade ju inte fått något fjärde barn.
Så har ett år och nio månader in i matchen, kan jag erbjuda nyfikna svar på min egen fråga. "Barn nummer fyra prövar man inget på, försöker man inget med och sätter definitivt ingenstans. Det går sin egen väg." Men jag kommer ju naturligtvis visa honom vart den vägen är någonstans och vart den leder.
söndag 11 september 2011
Vad händer med det fjärde barnet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du är allt bra vis du :) Då vet jag vad jag har å vänta fr min lillfjant som ligger så fridfullt på filten idag :)Kram Carro
Skicka en kommentar