torsdag 8 september 2016

Svenska är inte lätt.

Valter sitter mitt emot mig vid köksbordet och kämpar med de sista tuggorna av dagens mindre önskvärda middag. Alla andra är sedan länge klara och har lämnat Valter till sitt öde. Jag snuttar försiktigt på min kopp te och försöker övertyga Valter tillika, mig själv, att jag har all tid i världen. Ur denna uråldriga tjurskallighetskamp kommer jag, tålamodets moder, gå segrande. Valter börja få svårt att sitta still. 

Jana kommer upp från sitt rum och vi byter ett par ord. Det tar inte mer än trettio sekunder. När jag vrider tillbaka huvudet mot Valter är gossen borta. Jag har inte hört honom lämna bordet så det ända alternativet är att han lagt sig på stolarna och därmed försvunnit ur mitt synfält. En välkänd taktik för en rutinerad fyrabarnsmor. Stakars nummer fyra hade aldrig en suck. Jag tar en något större ansats och kommenderar bestämt: "Sätt dig upp!" Två förvånade blå ögon och en blond kalufs dyker upp ovanför bordskanten. "Visste du att jag lag där?" utbrister Valter lika förvånad som han ser ut. Jag nickar och tar en liten klunk te. 

Harry passerar förbi matbordet. Uppenbart irriterad över att jag inte korrigerat lillebrors bristande svenska lägger han an en delvis mästrande, delvis överseende ton i sin röst och säger till Valter: "Du liggde." 

Nu lyfter jag koppen till munnen men mest för att förhindra mig själv att skratta rakt ut. Bakom koppen klämmer jag fram, med lite darr på rösten: Han låg. Han låg på stolen. 

söndag 5 juni 2016

Vi sitter och avnjuter frukost, Harry och jag. Tröjan jag valde till honom i morse föll honom inte i smaken, så han sprang ner till garderoben för att hämta en annan.
Så nu sitter vi alltså här, vid frukostbordet. Harry i sin egenhändigt valda randiga tröja... som sitter bakochfram. "Tröjan sitter bakochfram." Jag tar en klunk te och tittar på Harry medan han förvånat tittar ner på sin tröja. Han drar i halslinningen och när han ser lappen sticka fram tittar han med ett bekräftande leende upp på mig. "Tack för hjälpen min gode herde." "Varsågod." svarar jag och försöker att inte sätta teet i halsen.
Harry vänder raskt på tröja. Helt plötsligt fastnar hans blick på något i utkanten av köket. Hans röst är inte mer än en viskning: "Om du inte hade hjälpit mig, hade jorden gått under." Vi kontemplerar alla över det uttalandet under resten av frukosten.

När Valter ätit klart hoppar han ner från sin stol och ropar glatt. "Kolla på mig när jag går iväg." Trycket som borde sitta på framsidan av Valtets tröja, syns alldeles klart och tydligt på hans rygg. "Valter, det var Harry som hade tröja bakochfram. Inte du." Valter tittar glatt runt på alla som samlats runt frukostbordet. Sedan spänner han ögonen i mig och säger uppfordrande: "Du borde ha sagt namnet." "Ja, det borde jag tydligen ha gjort" instämmer jag. 

söndag 25 maj 2014

Mysig eller busig?

Igårkväll hade grabbarna lite svårt att sova. De skulle upp och kissa och sedan dröjde det inte länge förrän båda pojkarna ropade att de var hungriga. Mammans tålamod börjar sakteligen att tryta. Jag erbjuder lite drickyoghurt, men pojkarna vill ha macka så ropen omvandlas till gråt och tandagnisslan. Tålamod = 0. Limpan tar över.

Morgonen efter sitter jag vid frukostbordet med pojkarna. Valter vill inte äta upp för han är såååå mätt. Han har ätit macka och drickyoghurt. "Men drickyoghurten fick du ju igår" kontrar jag. Harry tittar från från bakom kylskåpsdörren och inflikar: "Macka också! Vi fick macka av pappa." "Pappa är visst snällare än mig", konstaterar jag. Harry är inte sen att instämma: "Det är han, men jag tycker ändå mer om dig." Jag är van att vara favoriten men sådana kommentarer får mig fortfarande att le. Det sporrar Harry till att utveckla: "Du är ju mysigare, pappa är busigare." "Och du då? Är du mysigare eller busigare?" undrar jag. Harrys 16.1 kg är iklädda ett par färgglada bamsekalsonger. Han tittar upp på mig med sina ärliga blå ögon och svarar: "Jag är våldsam."

Vet inte riktigt vad jag skulle svara på den förutom ett något roat: "Jasså?"

torsdag 2 januari 2014

Heartbreaker?

Limpan sitter och myser med Febe i soffan.
"Vad snygg du är Febe. Vad kommer det bli av dig? Du kommer bli en riktig heartbreaker." Febe tittar undrande upp på sin pappa och frågar: "Hjärtebrytare?" Limpan förstår plötsligt innebörden i sitt uttalande och ändrar sig fort. "Nej, det kommer du inte, du kommer vara snäll och ärlig mot killarna." Febe ser nu ännu mer undrande ut och frågar: "Harry och Valter?" Glad över att finna så mycket oskuld i sin elvaåriga dotter svarar Limpan snabbt: "Ja!"

lördag 18 maj 2013

Naturligt.

För en naturlig bild bör du fota barnet när hen inte ser dig.

måndag 29 april 2013

Min lilla patient.

Tummen upp för att han drack all premedicinering. Tummen ner för att den smakade sååå äckligt!

Skvallerbytta.

När Limpan skulle komma hem från en veckas jobb på andra sidan Atlanten, bestämde sig Febe och jag att vi skulle ge honom ett storstilat välkomnande. Sent på kvällen satt vi och målade skyltar och klippte partylyktor. När vi nästan är klara frågar Febe om hon kan få skriva ett brev till sin efterlängtade far och svaret var naturligtvis ja. Brevet löd som följande:

Hej pappa!
Hoppas du har haft det bra i USA. Vi har saknat dig jättemycket. Vi har varit på lek- och bus-landet och gjort andra roliga saker i veckan. Det har inte varit en sockerfri vecka! Det har funnits fanta till maten, pizza, vi har ätit hasselnötskräm osv.
Om du är hungrig finns det hasselnötskräm kvar.

Med vänlig hälsning, Febe, din älskade dotter!

Nästa gång han drar "over seas" tänker jag bara ge ungen knäckebröd och vatten. Skvallra på det om du kan!