Snön är farlig för åttaåringar.

Flickorna har fått varsin cd-spelare i julklapp. Jana, har det visat sig, har en förkärlek för att lyssna på "Dagens eko" och andra nyhetssändningar på radio och sedan uppdatera sina kära föräldrar om allt mellan himmel och jord.

Härom dan kom hon ner till frukosten efter en nyhetssändning och medelade att barn upp till klass 2 inte skulle gå ut. Snön var för farlig för dem. Jag måste medge att jag tyckte att det lät lite konstigt, men mer än så reflekterade jag inte över det.

Idag var vi ute hos mina föräldrar och åt lunch. Som hastigast slänger jag ögat på en gamal "NA" som ligger på köksbänken. Jag fastnar på huvudnyheten på tidningens förstasida. Jag läser: "SMHI utfärdar en klass 2 vädervarning." Det kastade ju lite ljus över hur Jana utvecklat sin teori om snö som är farlig för barn under åtta år.

Banken får aldrig slut på pengar.

Tillsammans med sin Kalle Anka-tidning, får flickorna en underlig kikare som har en liten röd lampa. Lampan drivs naturligtvis med batteri, som inte finns med. Och inte har vi några hemma heller.

Vi är på väg till Maxi för att tjejerna ska få handla upp sina julklappspengar. Det är den 19:e, vilket är lika med en luspank mamma.

Febe undrar om vi inte kan passa på att köpa batterier till deras kikare. Jag svarar: "Vi får nog göra det imorgon, för jag har inga pengar." Febe tittar upp på mig med en blick fylld av panik. Sedan mildras paniken helt plötsligt när hon kommer på: "Vilken tur att vi har ett sån´t dära kort som man kan ta ut pengar från banken med." "Ja." Fyller Jana i. "Annars måste man ju gå till banken!" Febe fortsätter på samma bana: "Eller åka bil eller buss."

Ja, bara man kommer i kontakt med en godtycklig bank så löser sig alla ekonomiska trångmål helt automatiskt. För banken får ju aldrig slut på pengar.

Mitt underliga minne.

Ibland undrar jag hur det kommer sig att jag kommer ihåg vissa saker. Det var länge sedan jag upptäckte att jag har ett minne som är en gnutta mer optimalt en vissa andras. Då snackar vi långtidsminne, barndomsminnen och dyligt, inte vilken tid ska jag till BVC på fredag. Suck!

Denna reflektion väcktes när jag skulle gratta min fd Barn- och Ungdomspastor Jocke på födelsedagen. Jag kom och tänka på den gång för ca. 20 år sedan när ett gäng ungar satt i hans bil, däribland jag. Vi läste serietidningar för att få bilresan att gå lite snabbare. I min tidning citerades en dikt av en fiktiv poet. Den gick så här:

"Luft är inte bara mat, men säll är den anka som dör i soluppgången... för sitt land."

Vad i all världen ska jag komma ihåg det för? Skulle verkligen föredragit om jag kunnat byta det mot exempelvis konjugatregeln, eller något annat matnyttigt.

Gossarnas morgonbestyr.

Harry startade dagen med äta en köttbulle som han hittat i soporna. Så därefter stod naturligtvis tandborstning på agendan.

Valter gör vad Valter brukar, fast lite gladare än vanligt. Förmodligen tänker han på hur lyckligt lottad han är som fick födas in i just vår familj.

Efter tandborstningen passar Harry på att uppdatera sig om vad grannarna sysslar med... eller så kör det förbi en plogbil.

Som ni säkert märker är det som jag alltid har sagt. Livet som hemmafru är som en enda lång och härlig semester. Förutom att jag verligen måste städa toan idag. Jippi!