Det är som det är.

Den 21 dec, Febes efterlängtade 5-årsdag.
Efter "Vi gratulerar..." och det obligatoriska och hysteriska avslitandet av presentpapper är Febe stolt ägare av en ny ballerinadräkt, fyra små färgglada plasthästar och en kanin som skuttar runt med hjälp av batterier.
Att få ut kaninen ur sin förpackning visar sig vara ett evigt pillande med och snurrande och av ståltrådar. Limpan erkänner sitt nederlag mot kaninkartongen och föreslår en sax som nästa steg i kampen. Det är dags för mamma att kliva in i situationen. Efter ännu mer pillande med och snurrande av ståltrådar kan jag överlämna den efterlängtade kaninen till Febe.
Jana börjar gå mot hallen, vi hör henne konstatera på vägen ut: "Mamma är ett geni."