Hur myntas ett uttryck?

Hur blir de till, alla de uttryck och talesätt vi använder varje dag. Svär verkligen en borstbindare mer än andra? Det är klart att det är svårt att få saker gjorda om man har en tumme i ... (ni vet var), men vem var det som fick den oangenäma uppgiften att myta det uttrycket? Är snor igentligen halt eller var det någon som drog slutsatsen enbart på intrycket av det. Vad eller vem är det som säger att en filbunke är lugn? Jämfört med vad?

En av mina döttrar har i alla fall gett sig in på den banan. Redan på lågstadiet har hon gett sig i kast med att förändra hur framtidens svenskar samtalar med varandra i vardagen.

"Gumman, kan du passa Valter medan jag plockar ur diskmaskinen?" Det är ganska sent på eftermiddagen. Vi har haft gäster hela dagen och nu vill jag bara snabbt röja undan i köket och helst utan "hjälpinsatser" från diskryckaren numero uno. "Men mamma!" tonläget på flickebarnets röst är en hybrid mellan klagan och utmattning. "Jag är såååååå trött, pojkarna har skrikit i mina öron heeeeela dagen!" Hmm. "Det har de inte. Du har ju suttit och tittat på film på övervåningen och alla pojkar har varit här nere med mig hela dagen." Fakta var framlagt som fakta bör. Utan känslor eller onödiga ord. En irriterad dotter tittar upp på mig och svarar med en antydan av överseende i sin röst: "Det är ett talesätt, mamma.".

Se där! Ett nytt talesätt har myntats. Jag kan föreställa mig... "ska du med och shoppa på lördag? "Vi får se, jag är så trött, det är som om pojkar har skrikit i mina öron hela dagen." eller kanske "Vi ska på promenad, hänger du med? "Nej jag stannar hemma. Jag är så hysteriskt pojkiöronenskrikheladagentrött. Nej asså, den tror jag stenhårt på. Verkligen!