Harry vill rita i sitt lilla block med mina stora pennor. Han kämpar med korken på pennan som sitter som berget. "Vill du ha hjälp med korken?" frågar jag. Svaret som kommer: "Det är lugnt." Tillslut får han av korken och påbörjar ett nytt mästerverk. "Vad ritar du för något?" Harry tittar på sin teckning. "Ingenting... eller vad som helst."
Efter att han målat ytterligare en stund lyfter han upp pennan till näsan och tar ett djupt andetag. "Den här luktar också underbart!" "Jasså, gör den det?" Han fortsätter att fylla hela sidan med blå färg. När han är nästan klar tittar upp på mig och konstaterar: "Det här är enkelt, superenkelt." "Är det det?" frågar mamman som varit smått road under större delan av pojkens kreativa stund. Utan att ge mig så mycket som en liten blick tillägger han: "Det är helccolt."
