"Älp mamma!" Det är Valter som kommer emot mig. Hans ögon ser bedjande in i mina. "Vad är det Valter?" Han piper till på ett långt m, som bara Valter kan göra och visar upp sitt bekymmer.
I sin hand håller han en stor svart sax. Han försöker klippa av något, men det är svårt. "Vad är det du vill kliiiiaahhhj aj AJ!" Fast i den stora svarta saxens grepp ligger en redan avlivad liten svart kabel.
Viken elektronisk apparatur i vårt hem har sett sin sista soluppgång? Här hjälper det inte att gasta. Jag lägger an den silkeslena mammarösten. "Vart har du hittat den?" Att hålla rösten ljus och len kräver en stor del av min koncentration. Valter kontrar med ett m. "Valter, visa mamma, vart är resten?" Rösten glider upp i desperat falsett i slutet av meningen. Min yngsta son ger mig ett stort leende bakom nappen och springer in på flickornas rum. Han är snabbt tillbaka. I sin hand håller han den amputerade lemmen, andra delen av flickornas numera avlivade mobilladdare.
För vissa barn tror jag att Herren gett oss en extra portion med nåd, så att vi ska kunna fortsätta leva i förlåtelse och tålamod resten av veckan.
måndag 23 januari 2012
Kärlek och tålamod.
tisdag 10 januari 2012
Riddare i skinande rustning.
Ibland kan man inte låta bli att undra vilka farliga drakar eller ondskefulla trollkarlar som huserar i fantasin hos en så nobel tvååring.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)