pekfingervalsen

Vi sitter och avnjuter frukost, Harry och jag. Tröjan jag valde till honom i morse föll honom inte i smaken, så han sprang ner till garderoben för att hämta en annan.
Så nu sitter vi alltså här, vid frukostbordet. Harry i sin egenhändigt valda randiga tröja... som sitter bakochfram. "Tröjan sitter bakochfram." Jag tar en klunk te och tittar på Harry medan han förvånat tittar ner på sin tröja. Han drar i halslinningen och när han ser lappen sticka fram tittar han med ett bekräftande leende upp på mig. "Tack för hjälpen min gode herde." "Varsågod." svarar jag och försöker att inte sätta teet i halsen.
Harry vänder raskt på tröja. Helt plötsligt fastnar hans blick på något i utkanten av köket. Hans röst är inte mer än en viskning: "Om du inte hade hjälpit mig, hade jorden gått under." Vi kontemplerar alla över det uttalandet under resten av frukosten.

När Valter ätit klart hoppar han ner från sin stol och ropar glatt. "Kolla på mig när jag går iväg." Trycket som borde sitta på framsidan av Valtets tröja, syns alldeles klart och tydligt på hans rygg. "Valter, det var Harry som hade tröja bakochfram. Inte du." Valter tittar glatt runt på alla som samlats runt frukostbordet. Sedan spänner han ögonen i mig och säger uppfordrande: "Du borde ha sagt namnet." "Ja, det borde jag tydligen ha gjort" instämmer jag.