Ombytlig.

Harry kommer springandes, något exalterad. "Kolla! Kolla! Det står en bil bredvid våran tomt!" Detta fenomen är ju, som ni förstår, inte helt ovanligt. Jag gör mitt bästa för att låta förvånad. "Oj, är det sant!" "Jag vill inte det!" Vad det har betydelse om bilen står parkerad utanför tomten eller inte, har jag ingen aning om. Men, det är väl bara att spela med. "Vill du inte det?" Det hade tydligen inte Harry en aning om heller. Knappt han jag respondera på hans utrop innan ett nytt undslapp honom: "eller Jo!

Tålamod.

Tålamod brukar inte vara en bristvara hos Harry. När han praktiserar färgläggandets ädla konst har det dock visat sig att tålamodet kan börja tryta. Förtvivlat och ångestfullt har han utropat: "Det går inte mina armar är för tjocka!" Även om jag försäkrade honom om att så inte var fallet hjälpte det föga. Till slut visste jag ingen annan råd än det som förmodligen är helt uppenbart för allt levande. Mindre färgläggningsbilder. TA DA!

Bambino Picasso.

Harry vill rita i sitt lilla block med mina stora pennor. Han kämpar med korken på pennan som sitter som berget. "Vill du ha hjälp med korken?" frågar jag. Svaret som kommer: "Det är lugnt." Tillslut får han av korken och påbörjar ett nytt mästerverk. "Vad ritar du för något?" Harry tittar på sin teckning. "Ingenting... eller vad som helst."

Efter att han målat ytterligare en stund lyfter han upp pennan till näsan och tar ett djupt andetag. "Den här luktar också underbart!" "Jasså, gör den det?" Han fortsätter att fylla hela sidan med blå färg. När han är nästan klar tittar upp på mig och konstaterar: "Det här är enkelt, superenkelt." "Är det det?" frågar mamman som varit smått road under större delan av pojkens kreativa stund. Utan att ge mig så mycket som en liten blick tillägger han: "Det är helccolt."

Lässtund

"Kalle Bromsvagn" blir extra rolig när det är storasyster som står för högläsningen.

Ångrar du att du inte tog den varma jackan?

Febe: "Ja, det gör jag!

Vad händer med det fjärde barnet?

Min outgrundligt visa svärmor tillika barnens farmor delade med sig av sin livsvisdom angående barnuppfostran. Hon sa följande: "Det första barnet prövar man allt på. Det andra barnet försöker man uppfostra. Det tredje barnet sätter man i ett hörn och låter det uppfostra sig själv."

När jag väntade Valter frågade jag hur det skulle bli med det fjärde barnet och hon svarade lättsamt att hon inte visste. Hon hade ju inte fått något fjärde barn.

Så har ett år och nio månader in i matchen, kan jag erbjuda nyfikna svar på min egen fråga. "Barn nummer fyra prövar man inget på, försöker man inget med och sätter definitivt ingenstans. Det går sin egen väg." Men jag kommer ju naturligtvis visa honom vart den vägen är någonstans och vart den leder.

Wordfeud.

Limpan har helt hakat upp sig på det. Här ser du en till liten farbror som inte sysslar med annat. Kanske ska jag pröva... kanske inte.