En blå plastmugg från IKEA

6:50 Hejdå älskling, nu går jag till jobbet! Smack!
Åh vad underbart, en dag till hemma med barnen innan det är dags för en helhelg på sjukhuset. Dessutom vad som är ännu bättre, en till SOVMORGON, ahhh. Jag vänder på kudden för att den ska bli så där kall och skön och så in med alla eventuella utåtstickande armar och ben under täcket... seriöst ahhh.
7:00 tass tass tass, knack knack knack. "Mamma, Febe har kissat på sig i sängen" Janas röst är knappt hörbar och jag kan ana mig till att hon listat ut att hennes mamma inte är en morgonmänniska.
7:05 Jag ropar från sängen: "Febe, gå och ställ dig i badkaret och ta av dig pjamasen." Ahh igen, väl medveten om att jag tjänat åtminstånde 3 minuter till i sängen. Tills: "Jag sov naken!" " Gå och ställ dig i badkaret ändå" skit också, bara 1 min.
7:07 Ja, jag vet, jag drog mig 1 minut extra. I badkaret står Febe som Gud skapade henne och ojar sig över att vattnet är för kallt... sen för varmt. Väl inne på rummet ser jag att det står en blå plastmugg från IKEA med lite vatten i botten, elementärt käre Wattson. "Du får inte ligga och pimpla i dig vatten halva natten om du inte vaknar när du behöver gå på toa" Förkrosselsen är ett faktum, armageddon är här. "Iiiiiiiiih buuuuuh huuuuu"
7:22 En kvart senare sitter en nedbruten fyraåring framför mig på toapallen och stirrar ner i en nyfylld blå plastmugg från IKEA som för att säga sitt sista farväl. Är det verkligen nödvändigt... men sen tänker jag på alla kissiga sängkläder och än värre alla förlorade sovmorgonar. The greater good!
7:25 Jag ställer den blå plastmuggen från IKEA på handfaten och så går vi hand i hand ner för trappen och äter frukost.