Febe har varit ute och lekt i lekparken hela dagen och nu är det dags för middag. I brist på insperation erbjuds ris eller potatis och tonfisk. Inget av det serverade faller min yngsta dotter i smaken. Så när resten av familjen sitter runt bordet och väntar på att bli fulltaliga, ligger Febe och låtsassover i gästrummet.
Efter maten är det dags att städa på rummet. Febe är så trött att det tar henne tio minuter att ta sig upp för trappan under högljuda snyftningar. När jag kommer upp för att hjälpa till med städningen är Jana redan i full gång, men vem ligger och låtsasover på sängen om inte Febe?
När tjejerna kissar och borstar tänderna säger jag att Febe kan lägga sig på en gång eftersom hon är så trött. "Får se om jag blir pigg efter jag har borstat tänderna." säger Febe och ser oförskämt uppfriskad ut. Då slår den elaka mamman till, "Om du somnar i gästsängen innan maten, inte orkar ta dig upp för trappan och somnar när du ska städa med din syster, så orkar du inte titta på TV med oss nu. Jag tror att du inte var trött utan lurades för att du inte ville äta eller städa och då får du inte heller titta på TV utan måste gå och lägga dig."
Under tiden resten av familjen tittade på TV låg flickebarnet i sin säng och skrek ur sig sin besvikelse över elaka mammor och livets övriga orättvisor och detta pågick i inte mindre än en halvtimme. Det enda jag kunde tänka på under den halvtimmen var: "Vilken uttålighet!"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar