Självkännedom hos en femåring.

Vi hade varit och handlat, på inköpslistan fanns nya nappar till Harry Boy. Det är snart två och ett halvt år sedan tog Febe steget in i de stora barnens värld och slutade använda napp. Trots det utspelade sig denna konversationen oss emellan, en helt vanlig tisdag.

"Jag tycker att vi borde lägga napparna högt upp." Febe betraktar napparna med trånande blickar. "Varför då?" "För att de som är tuttsugna inte ska ta dem?" Jag börjar ana vart det här är påväg, men frågar ändå: "Vem skulle bli tuttsugen, förutom Harry Boy?" Kinderna rodnar och med blicken ner i marken svarar hon: "Till exempel jag."

Det gäller att känna till sina egna svagheter.