Åka eller inte åka?

Barnen och jag var på stan. Tjejerna var i desperat behov av mellis och Harry boy var ännu värre däran. Så jag fortsatte helt sonika förbi min tilltänkta destination, busshållplatsen, och satte kurs mot "de gyllene bågarna".

Efter en upptankning av energidepåerna med ett helt gäng snabba kolhydrater, verkar barnen redo för nya äventyr. "Ska vi vänta lite med att åka hem och gå och till i pysselaffären?" frågar jag. Visst, det vill tjejerna gärna. Vi tar två steg in i butiken när jag får syn på ett helt gäng söta väggdekorationer. "Titta tjejer, vilka fina!" utropar jag entusiastiskt. "Kan vi inte få sådana mamma?" undrar Febe. "Nej, vi ska inte köpa något idag." medelar jag bestämmt. Febe ändrar snabbt tillvägagångssätt. "Kaaan vi inte fååhåå, jag viiihiiill!!!" gnäller hon fram samtidigt som hon förvrider ansiktet i något som liknar en smärtsam grimas.

"Jaha" suckar jag. "Det här var tydligen ingen bra idé, kom så åker vi hem." När jag vänder på vagnen 0ch påbörjar mina två steg ut ur butiken, vänder sig Jana till sin lillasyster och säger, något irriterat: "Tack så mycket, Febe!" Febes smärtsamma uttryck ersätts av en förvånad min som sedan övergår till en uppgiven. Efter en ljudlig suck vänder hon sig om och följer karavanen ut ur butiken och mot vår ursprungliga destination: Busshållplatsen.