Febe sitter vid matbordet och tampas med sin spagetti som inte riktigt vill inta sin plats på gaffeln. Efter en lite stund konstaterar hon: "Jag måste kniven använda." Lite gammalsvenskt tycker jag och Limpan, till och med för familjen Hugosson.
Lite senare, när hon upptäckt att bolibompa börjat, vill hon snabbt lämna bordet. Glaset som hon nyss fyllt till bredden med sockerdricka är fortfarande fullt. "Jag dricker inte upp." säger hon försiktigt. "Jag tog bara två k..." Hon fastnar och Limpan försöker hjälpa henne på traven: "Kl...? Febe chansar: "Klumpar!" Limpan och jag börjar skratta. Hon inser då att hon förmodligen inte druckit två klumpar och prövar igen: "Plumpar!" Vi skrattar glatt vidare. "Klumpisar" blir den tredje och sista seriösa chansningen innan det hela spårar ur och Febe glatt spottar ur sig 6-års-komiska förslag som exempelvis "kalasbanan".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hihi, va kul, vad söt den där gammaldagsa grejen hon sa va!!!lillgamla febe!
ser framför mig hennes ögon som ser undrande å lite rodnandes på er när hon ej hittar rätt ord:-)
Ja endast två kalasbananer borde man ju klara av under en kväll :)
kul :)
Skicka en kommentar