Igår hämtade jag flickorna från skolan. Det var första gången de åkte i bilen med enbart mig. När vi tagit oss genom stan och börjat närma oss hemmet säger Febe, med rösten varm av uppmuntran: "Vad duktig du är mamma. Nu har du kört jättelänge utan att krasha."
Men denna kommentaren och de från tidigare inlägg i bakfickan, undrar jag om min yngsta dotter inte har några som helst förväntningar på mig? Eller är glaset helt enkelt bara konstant halvfullt?
lördag 28 februari 2009
onsdag 25 februari 2009
Körkort - Check!
Idag är lyckans och glädjens dag. Jag klarade min uppkörning och har körkortet i hamn, så att säga. Men som vanligt passerar varken större eller mindre händelser varken obemärkt eller okomenterat. Denna gång var det Febe som ville dela med sig av sin livsvisdom och sina genomtänkta slutsatser till både Limpan och mig:
Till Limpan: "Vá bra! Nu behöver inte du skrika åt mamma mer, när ni kör."
Till mig: "Det är ett mirakel! Jag bedde att du skulle få ditt körkort och så fick du det! Det är ett mirakel!"
Till Limpan: "Vá bra! Nu behöver inte du skrika åt mamma mer, när ni kör."
Till mig: "Det är ett mirakel! Jag bedde att du skulle få ditt körkort och så fick du det! Det är ett mirakel!"
onsdag 11 februari 2009
Vart är all lugn och ro?
Harry boy kryper eller snarare släpar sig fram till önskad destination. Det betyder att numera måste pojken passas varje sekund. Jag har haft det så underbart lyxigt fram tills nu. Nu får jag nog nöja mig med enbart underbart ett år eller så.
torsdag 5 februari 2009
Hur mycket är klockan?
Klockan börjar närma sig halv sju och familjen väntar på att faderskapet ska komma hem.
"Nu kan jag vad klockan är?" Triumferar Febe från köket med blicken säkert fastlåst på urtavlan över dörrkarmen. "Ann-Britt har lärt oss." "Vad duktig du är." svarar jag bekräftande. Febe lägger an en undervisande ton och börjar förklara hur man läser klockan: "Om den står på sexan är den halv. Sen är den det stora av dom som den står emellan." Jag är helt med på vad hon menar. "Kan du se hur mycket klockan är nu?" frågar jag som vill testa hennes nyvunna kunskaper. "Japp!", svarar hon självsäkert, "den är halv fyra!"
Som ni säkert redan listat ut var klockan tjugo över sex, men man kan ju inte ha koll på allt på en gång. Vi får ta det där med långa och korta visare vid ett senare tillfälle.
"Nu kan jag vad klockan är?" Triumferar Febe från köket med blicken säkert fastlåst på urtavlan över dörrkarmen. "Ann-Britt har lärt oss." "Vad duktig du är." svarar jag bekräftande. Febe lägger an en undervisande ton och börjar förklara hur man läser klockan: "Om den står på sexan är den halv. Sen är den det stora av dom som den står emellan." Jag är helt med på vad hon menar. "Kan du se hur mycket klockan är nu?" frågar jag som vill testa hennes nyvunna kunskaper. "Japp!", svarar hon självsäkert, "den är halv fyra!"
Som ni säkert redan listat ut var klockan tjugo över sex, men man kan ju inte ha koll på allt på en gång. Vi får ta det där med långa och korta visare vid ett senare tillfälle.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)