Den här leken känner jag inte en enda mamma som inte lekt med sitt barn, eller gör jag det? Ni får höra av er i sån´t fall. Det sägs ju att "lite roar de små", men det här, får jag erkänna, roar mig med.
fredag 23 april 2010
torsdag 22 april 2010
Oj, så trevligt vi hade.
Harry är taggad att åka. Väl där vill Jana inte göra annat än att mata fåglarna.
Bettan är bussig och hjälper mig med minstingen. Tack! Tack! Tack!
Ett par timmar vid Rynnigeviken med "träffpunkt" blev ett härligt äventyr för barnen... och roligt för Mamman.
Kram Kram
Underbara Hanna hade med sig gosaker att grilla. Mycket uppskattat av Febe.
Alice var en fena på att mata fåglar. Tillsammans gjorde barnen slut på allt som ens liknade bröd.
Abbe va ner i sjön och vände innan någon ens hann blinka. Därav pojke sittandes i strumpor enkom. Oj oj oj, så trevligt vi hade det.
tisdag 13 april 2010
Visst, alla sover!
Klockan åtta pratar jag i telefon med Limpan. "Har du lagt barnen?" Undrar han. "Visst, alla sover." blir mitt svar.
Halv nio hör jag prassel från övervåningen. Jag smyger inte upp för trappan, men nästan. När jag blickar in i Janas sovrum ser jag inte en liten flicka sussandes i en säng. Nej, två överaskade flickor tittar skamset upp mot mig. Jag skickar Febe i säng. Efter det tar jag itu med att milt tillrättavisa min äldsta dotter. "Du borde sova nu. Du ska upp tidigt imorgon...."
Nu är det dags att tala med den yngre varianten. Jag hinner knappt öppna munnen förrän hon drar igång. "Det var inte mitt fel, Jana kommer in till mig hela tiden." "Ja, men nu var det ju faktiskt du som var inne på hennes rum." kontrar jag. "Men hon väckte mig när jag låg och sov."
Tillbaka in på Janas rum. "Du får absolut inte, under någon som helst omständigthet, väcka Febe när hon somnat på kvällen" deklarerar jag i upprörd ton. "Det har jag inte gjort!" svarar hon. Tydligt förorättad över falska anklagelser, fortsätter hon upprört: "Hon var vaken när jag kom in till henne."
Återigen inne hos Febe hinner jag än en gång inte öppna munnen förrän Febe ursäktande pipper fram: "Jag kanske glömde att jag inte sov."
Halv nio hör jag prassel från övervåningen. Jag smyger inte upp för trappan, men nästan. När jag blickar in i Janas sovrum ser jag inte en liten flicka sussandes i en säng. Nej, två överaskade flickor tittar skamset upp mot mig. Jag skickar Febe i säng. Efter det tar jag itu med att milt tillrättavisa min äldsta dotter. "Du borde sova nu. Du ska upp tidigt imorgon...."
Nu är det dags att tala med den yngre varianten. Jag hinner knappt öppna munnen förrän hon drar igång. "Det var inte mitt fel, Jana kommer in till mig hela tiden." "Ja, men nu var det ju faktiskt du som var inne på hennes rum." kontrar jag. "Men hon väckte mig när jag låg och sov."
Tillbaka in på Janas rum. "Du får absolut inte, under någon som helst omständigthet, väcka Febe när hon somnat på kvällen" deklarerar jag i upprörd ton. "Det har jag inte gjort!" svarar hon. Tydligt förorättad över falska anklagelser, fortsätter hon upprört: "Hon var vaken när jag kom in till henne."
Återigen inne hos Febe hinner jag än en gång inte öppna munnen förrän Febe ursäktande pipper fram: "Jag kanske glömde att jag inte sov."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
