Vardagsmirakler.

Kunskap är ju något som kan vara en aningens bitterljuvt. Speciellt när man är barn. Vilken spänning att gå ut i skogen och se sig omkring under tiden fröken pekar ut Karljohan och Flugsvamp. "Visste du mamma, att det finns giftiga svampar i Svergie!?" Men sen så har vi ju det där med läxläsning, vilket är en helt annan femma. I alla fall för somliga av mina barn.

"Gumman, sätter du igång med matteläxan?" Jana sitter framför den lilla portabla DVD-spelaren. Utan att slita blicken från filmen svarar hon: "Jag har lämnat den uppe." "Hämta den då." Vill man få något gjort får man vara lite enträgen ibland. "Pust!"

Två minuter senare. "Jag hittar den inte, den är helt borta, jag får nog be fröken om en ny." Jana tittar på mig men lyssnar koncentrerat på ljuden som kommer ifrån vardagsrummet. "Då kan du ta fram bibelversen och memorera den." Av dotterns blick att dömma är jag en ovanligt jobbig mamma idag. Jana ger inte upp så lätt. "Bibelversboken är i skolan. Ibland lägger jag den i bänken och glömmer sen ta med den hem." "Jaha, du får väl göra läxorna imorgon istället." Säger jag uppgivet. Flickan skiner upp, vänder på klacken och tar riktning mot filmen som fortfarande rullar i vardagsrummet. Till hennes rygg säger jag: "Fast, det förståss, har du inte läst några läxor idag, får du nog hitta på något annat än att titta på film." Jag ser hur axlarna likom sjunker ihop.

Efter fem minuter kommer hon glatt inspringandes med ett papper i hand. "Titta! Min matteläxa! Det är ett Mirakel!" "Underbart!" utbrister jag. Ett-noll till mamman.

Hemligt värre!

Febe har lärt sig hur hon kan skriva hemliga medelanden med citronsaft. Hon komponerade ett till oss var. Är det någon som har sett "National Treasure" med Cage? Jag kan från och med igår rellatera till Jon Voights ångest när Cage försöker få fram det hemliga medelandet på det där mycket värdefulla självständighetsdokumentet (Ni förstår vad jag menar).

"Hej Mamma. Jag älskar dig. Derför jer jag (bortbrännt, hoppsan!) dig den här. Hälsningar Febe."

Jag får nog jobba på mina ta-fram-hemliga-medelanden-skills. Helst innan jag får för mig att jag ska smälta ner mina vigselringar eller demolera någon annan form av kärleksbevis från någon i familjen.