"Älp mamma!" Det är Valter som kommer emot mig. Hans ögon ser bedjande in i mina. "Vad är det Valter?" Han piper till på ett långt m, som bara Valter kan göra och visar upp sitt bekymmer.
I sin hand håller han en stor svart sax. Han försöker klippa av något, men det är svårt. "Vad är det du vill kliiiiaahhhj aj AJ!" Fast i den stora svarta saxens grepp ligger en redan avlivad liten svart kabel.
Viken elektronisk apparatur i vårt hem har sett sin sista soluppgång? Här hjälper det inte att gasta. Jag lägger an den silkeslena mammarösten. "Vart har du hittat den?" Att hålla rösten ljus och len kräver en stor del av min koncentration. Valter kontrar med ett m. "Valter, visa mamma, vart är resten?" Rösten glider upp i desperat falsett i slutet av meningen. Min yngsta son ger mig ett stort leende bakom nappen och springer in på flickornas rum. Han är snabbt tillbaka. I sin hand håller han den amputerade lemmen, andra delen av flickornas numera avlivade mobilladdare.
För vissa barn tror jag att Herren gett oss en extra portion med nåd, så att vi ska kunna fortsätta leva i förlåtelse och tålamod resten av veckan.
1 kommentar:
Hej! Vet inte om du känner till det stora Bloggminglet som kommer att vara den 28:e april i Sthlm? Det är för alla föräldrabloggare och alla har chans att komma, läs gärna mer på vår hemsida! Hoppas vi ses :-)
Skicka en kommentar