Har Jultomten en korrekturläsare?

Om han har det, hoppas jag att han fått sparken.

Jag vet inte... eller?

Vissa saker blir en annan bara tvungen att lägga ut på internet, för att det inte ska glömmas.

Idag kom Jana ner för trappen. Hon var en gnutta upprörd, om man säger så. I sin hand håller hon en rosa sminklåda. Den var trasig. Tydligen hade lillasyster lånat den utan lov. En av hennes vänner hade av misstag slagit den i backen osv.

Efter att jag tröstat Jana, började jag försiktigt att förhöra Febe. "Vet du när asken gick sönder?" "Nej, det vet jag inte, för jag blundade just precis då!"

Självkännedom...

Härom dan slog Limpan sig ner bredvid mig vid köksbordet. Jag hade precis avslutat en tenkningsstund med flickorna. Alla pennor och papper låg kvar på bordet. "Jag behöver öva mig på att rita." säger han och grabbar bestämt tag i en kulspetspenna och lite ritpapper. I förundran betraktar jag min 29-åriga make när han producerar detta alster:

Det är kul att kunna rita, men att ha självkännedom är inte fy skam det heller.

att vara storasyster - rosor och törnen

Vart är örat?

Den här leken känner jag inte en enda mamma som inte lekt med sitt barn, eller gör jag det? Ni får höra av er i sån´t fall. Det sägs ju att "lite roar de små", men det här, får jag erkänna, roar mig med.

Oj, så trevligt vi hade.

Harry är taggad att åka. Väl där vill Jana inte göra annat än att mata fåglarna.

Bettan är bussig och hjälper mig med minstingen. Tack! Tack! Tack!

Ett par timmar vid Rynnigeviken med "träffpunkt" blev ett härligt äventyr för barnen... och roligt för Mamman.

Kram Kram

Underbara Hanna hade med sig gosaker att grilla. Mycket uppskattat av Febe.

Alice var en fena på att mata fåglar. Tillsammans gjorde barnen slut på allt som ens liknade bröd.

Abbe va ner i sjön och vände innan någon ens hann blinka. Därav pojke sittandes i strumpor enkom. Oj oj oj, så trevligt vi hade det.

Visst, alla sover!

Klockan åtta pratar jag i telefon med Limpan. "Har du lagt barnen?" Undrar han. "Visst, alla sover." blir mitt svar.

Halv nio hör jag prassel från övervåningen. Jag smyger inte upp för trappan, men nästan. När jag blickar in i Janas sovrum ser jag inte en liten flicka sussandes i en säng. Nej, två överaskade flickor tittar skamset upp mot mig. Jag skickar Febe i säng. Efter det tar jag itu med att milt tillrättavisa min äldsta dotter. "Du borde sova nu. Du ska upp tidigt imorgon...."

Nu är det dags att tala med den yngre varianten. Jag hinner knappt öppna munnen förrän hon drar igång. "Det var inte mitt fel, Jana kommer in till mig hela tiden." "Ja, men nu var det ju faktiskt du som var inne på hennes rum." kontrar jag. "Men hon väckte mig när jag låg och sov."

Tillbaka in på Janas rum. "Du får absolut inte, under någon som helst omständigthet, väcka Febe när hon somnat på kvällen" deklarerar jag i upprörd ton. "Det har jag inte gjort!" svarar hon. Tydligt förorättad över falska anklagelser, fortsätter hon upprört: "Hon var vaken när jag kom in till henne."

Återigen inne hos Febe hinner jag än en gång inte öppna munnen förrän Febe ursäktande pipper fram: "Jag kanske glömde att jag inte sov."