Titta så stor Valter blivit.

Oh, what a wonderful morning!

Vissa morgonar är inte som alla andra. Jag skulle kunna sluta där, för jag vet att de flest av er vet vad jag menar. Men... jag är också medveten om att det finns en hel hög med männinskor där ute som med spänning ser fram emot föräldraskapets nya utmaningar. Så nu berättar jag om min morgon, eller din om din framtid. Håll till godo.

Linus är på väg till jobbet. Jag har leget i halsfluss i några dagar, så efter att ha varit hemmaman måste han nu jobba ikapp. Det innebär tidiga morgonar och sena kvällar (läs tidiga morgonar).

När han passerar sin sömndruckna hustru säger han tveksamt: "Jag tror Harry luktar lite kiss." Mycket riktigt. Lilleman har, efter en natts kliande, fått blöjan på sniskan varpå storläkage infinner sig i den lilla vikarsängen från IKEA. Snappt tvättar jag av Harry och är på väg att ta itu med madrassen.

"Jana, kan du passa Valter medans jag tvättar Harrys madrass?" "Usch! Han har bajsar!" First things first. Valter har sin vana trogen ordnat med ett gediget avföringskalas i blöjan som naturligtvis spritt sig till pjamasen. Härligt!

Efter lite trixande med välrdsmästaren i skötbordsrullning är vi strax klara att ta itu med madrassen som ligger och osar i pojkarnas sovrum. Men först: "Jag kräks! Det är Janas stämma som brutalt river igenom den sköra morgonharmonin. "Jag kräks på golvet!" Trevligt. Fram med skurtrasa och hink.

Spyan är upptorkad. Madrassen står i torkskåpet. Jag har tagit en välbehövlig dusch. Jag har också agerat fredsmäklare i tredje och fjärde väldskriget. Vad nu? Frukost såklart!

Är allt värdelöst just nu? Inte alls. Harry har lärt sig säga "Prickig Korv".

Vänskapsskola.

Visst är jag stolt över alla mina fyra barn. Mitt varma modershjärta klappar dock ett extra slag när jag kommer in i lekrummet och ser resterna efter Febes vänskapsskola.

Vi har en hel radda med grannungar som ränner här dagarna i ända och jag misstänker att Fröken Febe gett sig den på att få pli på dem allihop. Hur det går med den saken får framtiden utvisa, men en sak är i alla fall säker: De har fått med en riktigt envis liten pedagog att göra.

Nu är frågan följande: Är du en "bra ven"? Om inte, kommer Febe garanterat att starta en studiecirkel inom kort. Det går bra att anmäla sig via bloggen.

Har Jultomten en korrekturläsare?

Om han har det, hoppas jag att han fått sparken.

Jag vet inte... eller?

Vissa saker blir en annan bara tvungen att lägga ut på internet, för att det inte ska glömmas.

Idag kom Jana ner för trappen. Hon var en gnutta upprörd, om man säger så. I sin hand håller hon en rosa sminklåda. Den var trasig. Tydligen hade lillasyster lånat den utan lov. En av hennes vänner hade av misstag slagit den i backen osv.

Efter att jag tröstat Jana, började jag försiktigt att förhöra Febe. "Vet du när asken gick sönder?" "Nej, det vet jag inte, för jag blundade just precis då!"

Självkännedom...

Härom dan slog Limpan sig ner bredvid mig vid köksbordet. Jag hade precis avslutat en tenkningsstund med flickorna. Alla pennor och papper låg kvar på bordet. "Jag behöver öva mig på att rita." säger han och grabbar bestämt tag i en kulspetspenna och lite ritpapper. I förundran betraktar jag min 29-åriga make när han producerar detta alster:

Det är kul att kunna rita, men att ha självkännedom är inte fy skam det heller.

att vara storasyster - rosor och törnen