"Trolla med knävecken"

Helt plötsligt händer det, jag förstår vad min pappa måste gått igenom under min barndom.
Febe kommer in till mig och utbrister: "Den funkar inte!" "Nehe." svarar jag och tittar ner på en begie penna hon håller upp mot mig, "Du får ta och slänga den då." Hon tittar på mig och paniken sprider sig i hennes ansikte. "Jana har målat hela kroppen på Ariel med den, och jag härmar henne!" skriker hon och rösten går upp i en ljus falsett i slutet på meningen. Jag tittar på spetsen av pennan och ser att den är fullkommligt befriad från färg. Detta är ett resultat av Janas flitiga uppblötande av den med sin tunga. Jag inser snabbt att det här kommer att rasera min fyraårings lilla värld och att jag inte kommer kunna göra något åt det. Med en suck förklarar jag för Febe, det som min tålmodiga pappa förklarade för mig: "Pennan är slut. Du får ta en annan färg. Jag kan inte trolla med knävecken."