Dåsig?

Febe: "Jag är dåsig."
Jana: "Du är dåsig själv!"
Febe: "Jag sa att jag vá dåsig!
Jana: Jaha... jag är också dåsig... vad betyder dåsig?

Ytterligare ett sovmorgonsäventyr.

Ja, jag vet att ni känner min svaghet. Jag vaknade imorse av att telefonen ringde och Febe svarade: "Rakel sover". Snabbt ropar jag med min morgonröst: "Jag är vaken". Efter samtalet ropar jag igen: "Har ni ätit frukost?" "Ja" svarar flickorna i kör. "Har ni plockat undan?" "Vi håller på!" ropar Jana samtidigt som damsugaren kommer igång. Ja, två alternativ existerar för tillfället.
1. Jag rusar ner och tar mig en titt på röran och sen hjälps vi åt att städa, samtidigt som jag förmanar och uppfostrar.
2. Jag lutar mig tillbaka, ger de små några extra minuter att röja undan. Går ner tar mig en titt på röran och sedan hjälps vi åt att städa, samtidigt som jag förmanar, uppfostrar och eventuellt berömmer.
Sa jag att det ena alternativet innehöll att luta sig tillbaka och sedan gå ner istället för att rusa? Så egentligen fanns det ju bara ett alternativ, eller hur?

Klick klick klick

Det har börjat. Ni förstår att med det fina vädret kommer inte bara picknick i det gröna och grillkvällar, utan också ett outtröttligt dokumenterande via digitalkameran. Titta hit! Titta dit! Kan du le? Stå still gumman!

Innan Febe hade tuggat ur, bad jag henne om en bild. "Titta hit!" säger jag, med solen i ryggen för att bilden ska bli så optimal som möjligt. Utan en tanke på att det tvingar henne att stirra rätt mot den. Ni ser ansiktsuttrycket, en bild säger mer än tusen ord. Dock talade hon: "Jag orkar inte titta på dig mer mamma, jag får ont i huvudet." Nej, jag är inte inhuman, jag la undan kameran resten av dagen. I alla fall tills hon ätit klart.

1500 kr

Jag behöver inte raljera. 1500 kr kostar det om man vill veta hur det går i NHL och läsa sina mail på mobilen när man råkar befinna sig i polen. Tack för det televerket... eller snarare Linus och Telenor. Det var oundvikligt, nu är det gjort, nu är det skrivet.