Det har börjat. Ni förstår att med det fina vädret kommer inte bara picknick i det gröna och grillkvällar, utan också ett outtröttligt dokumenterande via digitalkameran. Titta hit! Titta dit! Kan du le? Stå still gumman!
Innan Febe hade tuggat ur, bad jag henne om en bild. "Titta hit!" säger jag, med solen i ryggen för att bilden ska bli så optimal som möjligt. Utan en tanke på att det tvingar henne att stirra rätt mot den. Ni ser ansiktsuttrycket, en bild säger mer än tusen ord. Dock talade hon: "Jag orkar inte titta på dig mer mamma, jag får ont i huvudet." Nej, jag är inte inhuman, jag la undan kameran resten av dagen. I alla fall tills hon ätit klart.
2 kommentarer:
vad stor hon blivit, lilltjejen. får inte jag nån titel, i egenskap av hennes mors uppväxtkompis? jag kanske kan få vara gudmuffin?
och vad är det här om butter&gingerbread egentligen? finns det verkligen bevarat? till och med digitaliserat? skicka hit, för allt i världen!
och tack. tusen tack att ni släpper fram det i ljuset först efter mitt bröllop. jag har våndats i det tysta.
jag glömde att liz hälsar så hjärtligt och varmt. hon vill träffa er snart (med mig, som hon älskar högt och villkorslöst, vid sin sida lägger jag till) och titta på er stora familj.
Skicka en kommentar