Vi har två underara grannfilckor, ett tvillingpar, som gärna springer över till oss och leker med flickorna. Febe tycker det är underbart. Jana är mindre road, kan bero på att flickorna är hela två år (!) yngre än henne.
Idag på förmiddagen tittar de förbi igen. Jana, som sitter bredvid mig, suckar: "Varför måste de komma hit varje dag?" Minen blir genast trotsig: "De får inte vara i min säng!" Janas säng är, för er som inte vet, överdelen av en våningssäng. Den är dock dagtid ett pitatskepp, ett prinsesslott eller ett berg och förvandlas inte till en tråkig säng förän klockan slå sju på kvällen när jag uttalar de magiska orden: "Jana och Febe spring upp och kissa och borsta tänderna.
"Det får visst vara i sängen, även om du inte vill leka med dem vill Febe det och de är jättesnälla tjejer." Jag ser på Janas min att hon inte håller med om ett ord jag säger.
Efter att ha haft tvillningarna här i princip varje dag hela sommaren kan hon fortfarade inte skilja dem åt. Jana använder sig av samma benämningar som hon haft hela sommaren i framläggandet av bevis för sin sak:"Hon med stort huvud, hon slåss!"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar