I ord och sanning en Hugossonstös.

Jana, Febe och jag huserar en eftermiddag hos familjen Gadd. Efter en tid är barnen både trötta och hungriga, storbråket är ett faktum.
Till slut får jag skilja dem åt. Jag sätter mig med Jana i en fotölj i vardagsrummet. När jag kramar om henne märker jag att hon är varm, snudd på febrig. Hon sitter och gråter i mitt knä. "Vad är det Jana?" frågar jag försiktigt. Snyftande svarar hon: "Jag har ont i de här fingrarna." Demonstrativt håller hon upp tre fingrar som ser lite extra röda ut. "Vad har hänt med dem?" undrar jag försiktigt. Plötsligt försvinner snyftandet från rösten och lidandet ur hennes anletsdrag, hon svarar: "Jag vet inte, men jag har sugit ganska mycket på dem den sista tiden." Sannerligen, sannerligen säger jag dig, mer renodlad Hugossonstös får man leta efter.