Panik på torpet.

Linus lyfte på en planka och där låg de... tre små små små möss. Jana och Febe sprang raskt fram och plockade upp dem, la dem i en gammal hink. Hinken inreddes också med torrt gräs och lunch serverades i form av två skivor lagrad ost. Med en förmaning från morfar om att djuren absolut inte fick tas in i huset, sprang tjejerna iväg.

De stackars små liven plockades i och ur hinken stup i kvarten, klappades och kramades. Var femte minut kom tjejerna fram till mig och undrade om vi i alla fall inte kunde ta hem dem. Var på jag naturligtvis nekade bestämt. Febe gick så långt att hon ringde min bror Abbe för att ta reda på vad mössen kunde äta mer än ost.

Omkring klockan fyra var katastrofen ett faktum. Mormor kom hem. Limpan instruerade tjejerna om att hinken måste placeras en god bit från mormors bil, huset och naturligtvis vägen emellan dem två. Det hjälpte inte. Visst ställde de hinken lydigt där far deras instruerat, men Jana plockade upp en mus i handen och började gå mot mormor. Mormor, som är musfobiker, började i sin tur springa från Jana in i huset. Limpan försökte bestämt förklara att mormor inte ville se musen, att hon var rädd för den. Då började Jana gråta helt hysteriskt, för, som hon uttrykte det, älskade hon sina möss så mycket att hon inte kunde låta bli att visa dem i alla fall.

Mössen befriades från hinken och fick bo i skogen. Jag fick ägna en lång stund åt kramar och tröstande ord. Efter en stund sa Jana att hon mådde bättre men om vi sa "ordet" igen skulle hon bli påmind och börja gråta än en gång. Tror ni att Febe kunde hålla sig?

Sockersöta Fridborgsgener.

Svårt att komma över hur fantastiskt gullig min systerson Aiden är. Bäka borde föda ett barn varje år.

Presenttips!

Fick en postorderkatalog i posten idag. Har du en nära väns födelsedag som närmar sig med stormsteg. Var inte orolig, detta och mer står att finna i sortimentet hos "Sparköp, postorder AB". För mer information gå in på http://www.sparkop.com/ ...eller inte.

Dessa självhäftande kuddar håller lösgommen på plats hela dagen. Med mentholsmak... (Need they say more?)
Pris per set om 30 st från 79,90 kr

Sköna och varma innesockor med roliga kattapplikationer. Dessa hittar du bara hos oss! (Ensamrätt på kattsockor, inte illa.)
Pris per par 89,90 kr

Dina träd i trädgården kommer garanterat att väcka uppmärksamhet när du monterat detta "ansikte". (?!)
Pris per set från 69,90 kr

Jag satt med Harry Boy i knät och Jana klappade honom. Efter en lång tystnad säger hon med ömhet i rösten: "Han har så lent skinn." "Ja, visst har han." Svarar jag. Jana fortsätter: "Man vill nästan döda honom och ta hans skinn." När hon tittar upp ser hon förmodligen en gnutta förfäran i mitt ansikte för hon tillägger snabbt: "Fast det ska vi inte göra!" "Nej, helst inte." Svarar jag.

Konsekvensen av plötslig död.

Igår drog ett ruskigt åskoväder igenom vår hemstad. Barnen och jag satt i tryggt förvar i lägenheten och väntade på Limpan. Limpan i sin tur var sen, hade glömmt sin mobil och det faktum att vi skulle iväg på ett kalas vid fem.

Halv sex var barnen och jag färdiga med kalaspiffning och paketinslagning och det återstod enkom en försvunnen make och far. Febe, som i sin natur är lite änslig vid plötsliga väderväxlingar, började oroa sig för sin pappa. "Om han inte kommer hem, då är han död." Hon tittade undrande på mig. "Vad menar du? Han är inte död, bara lite sen." Försökte jag lugna henne. "Om han träffas av blixten då dör han." Förklarade hon vidare. "Ja, om blixten träffar honom, då dör han." Blev jag tvungen att hålla med. Febe funderade ett tag och presenterade sedan resultatet: "Då får vi gå till kalaset." "Tror du att vi skulle gå på ett kalas om pappa dog" Jag frågade mest för att se hur hon skulle svara. Febe tittar förvånat upp på mig och ansiktet formligen lyste ut ett stort "Varför inte!"

En på fyra.

Min käre far och dennes underbara maka skulle till Viby kyrka en söndagkväll. Eftersom Limpan och jag deltagit i högmässan (!) på förmiddagen, ringde "den underbara makan" till Limpan för vägbeskrivning.

Efter att ha färdats en bit på vägen vänder sig min far mot sin fru och frågar: "Hur skulle vi åka nu då? Hon svarar: "Först skulle man åka antingen till höger eller till vänster och sedan skulle man åka antingen till höger eller till vänster."

Efter fruktlösa försök att få tag på Limpan igen, beslutar de sig att försöka hitta ändå. Ett modigt beslut med tanke på att, med befintlig vägbeskrivning är det en på fyra att Viby kyrka såsmåningom dyker upp framför dem. Men vi ska nog vara tacksamma över resan dit inte innefattade ytterligare en korsning.