Jag satt med Harry Boy i knät och Jana klappade honom. Efter en lång tystnad säger hon med ömhet i rösten: "Han har så lent skinn." "Ja, visst har han." Svarar jag. Jana fortsätter: "Man vill nästan döda honom och ta hans skinn." När hon tittar upp ser hon förmodligen en gnutta förfäran i mitt ansikte för hon tillägger snabbt: "Fast det ska vi inte göra!" "Nej, helst inte." Svarar jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vad söööööt! Å vad roligt att få se nåt mer kort på honom! Han är så fin, så gullig! Längtar efter att få träffa underverket! KRAM
Han har ju skönaste minen på det kortet!! Fin son du har =) Och roliga döttrar... Hihi, superroligt att läsa om er! Kram kram! /Sofia (Simon Bergmans syrra...)
Skicka en kommentar