Sve-ri-ges!

Jana har sedan urminnes tider envisats med att lägga till ett "s" i slutet på Sverige, trots att hon inte talar om något typ av ägande eller dyligt. I morse fick min språkälskande man nog. "Det heter bara "Sverige" och inte "Sveriges", säger han försiktigt. "Sveriges?", svarar Jana lite prövande. "Nej, "Sverige"!". Limpan låter lite mer bestämd nu. Jana är inte den som är sen att tuffa upp sig för att hävda sin sak. Hon tar det långsamt men bestämt, stavelse för stavelse: "Sve-ri-ges, "Sveriges". Limpan suckar uppgivet. Han klev upp allderles för tidigt, för att orka ha en svenskalektion med Jana en lördagförmiddag. Limpan har förlorat striden, men inte kriget.