Klockan börjar närma sig halv sju och familjen väntar på att faderskapet ska komma hem.
"Nu kan jag vad klockan är?" Triumferar Febe från köket med blicken säkert fastlåst på urtavlan över dörrkarmen. "Ann-Britt har lärt oss." "Vad duktig du är." svarar jag bekräftande. Febe lägger an en undervisande ton och börjar förklara hur man läser klockan: "Om den står på sexan är den halv. Sen är den det stora av dom som den står emellan." Jag är helt med på vad hon menar. "Kan du se hur mycket klockan är nu?" frågar jag som vill testa hennes nyvunna kunskaper. "Japp!", svarar hon självsäkert, "den är halv fyra!"
Som ni säkert redan listat ut var klockan tjugo över sex, men man kan ju inte ha koll på allt på en gång. Vi får ta det där med långa och korta visare vid ett senare tillfälle.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
så skön hon är, vad skulle livet varit utan barn och deras roliga utsagor:)
Ja det var ett tag sen vi sågs, allt är bra med oss. Vi åker till Sverige nästa vecka, vi kanske kan ses när vi åker hem? Har inte bestämt vilken dag det blir än men vi kan ju höras:)
Skicka en kommentar