Idag är lyckans och glädjens dag. Jag klarade min uppkörning och har körkortet i hamn, så att säga. Men som vanligt passerar varken större eller mindre händelser varken obemärkt eller okomenterat. Denna gång var det Febe som ville dela med sig av sin livsvisdom och sina genomtänkta slutsatser till både Limpan och mig:
Till Limpan: "Vá bra! Nu behöver inte du skrika åt mamma mer, när ni kör."
Till mig: "Det är ett mirakel! Jag bedde att du skulle få ditt körkort och så fick du det! Det är ett mirakel!"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Grattis vännen!!! Stora kramar!
*skratt* Hon är inte så lite vis den där Febe! Och superstort grattis från oss. Jag kommer ihåg känslan av frihet och success! Njut och ut och kör i tid och otid! Kram
GRATTIS! :)
grattis rakel vad härligt, tänk vad vi e duktiga som klarat det!!!!!! nu kan du göra som jag, lämna barnen o man hemma o åka o shoppa helt själv-underbart!!!
kram emy
Massa grattis, till såväl underbara ungar som till efterlängtat körkort.
Storgrattis!
Även jag körde med min man med (3)barnen i bilen så jag vet vilken PRESTATION det är att ta det, ekonomiskt, praktiskt och tidsmässigt. Fantastiskt! Grattis igen!
haha!
Skicka en kommentar