Det värsta är över och nu är det nedförsbacke.

Nu var han äntligen ute. Om ni nu skulle vara intreserade av att veta hur det gick till, så har min underbare make delat med sig av det på sin blogg som finns länkad här på sidan om. Jag nöjer mig med att sakta låta allt falla ned i glömskans hav för att enbart återuppstå vid ljudet av mitt eget klagande "Ja, just det. Nu minns jag." vid en eventuell förlossning av ett femte barn. "Jaha!" säger ni, "Ett femte barn." "Inte troligt." säger jag.

Önskelistor.

Det har blivit dags att samla in årets önskelistor. Flickorna är så stora nu att de skriver sina själva. När jag fick dem igår, insåg jag omedelbart att detta var bloggmatrial.

Janas önskeliska:
en kanin. levande.
sygrerer
en hund. levande.

Febes önskelista:
Plongbok.
Pengar.
Dubelvangn.
Baridåkor.
Dåkläder.
Leksakhästar.
Slut!

Det är inte svårt att gissa sig till vad som kommer att införskaffas till Jana. Ledtråd: Det kommer inte vara levande. När det gäller Febe, kan vi notera att hon verkkligen tagit fasta på det har med punkt och stor bokstav. Jag tror att fröken Maria skulle vara stolt.

Krav på hygien.

Jag vet inte om jag i tidigare inlägg kåserat över min yngsta dotters höga standard vad det gäller hygien. Redan som treåring kommenderade hon en av Limpans barndomsvänner att rengöra sin toalett. Vid besök på hamburgerestauranger torkade hon av flott från fingrarna på en servett efter varje pommes. Då var hon knappt över året. Under en lång period vägrade hon att överhuvudtaget befatta sig med offentliga toaletter om de inte var tillräckligt "fläsha", och det kan jag medela att det inte var många som var.

Nu var det länge sedan Febes hygienkrav ställt till det för omgivningen. När jag tittar på hennes rum skulle jag nästan kunna tro att hon fallit ner i det andra diket. Om det inte var för det som hände förra helgen.

Min graviditet har börjat att allvarligt tära på mina krafter. Efter ett samtal med min syster erbjöd hon sig att ta med sig flickorna hem till sig över helgen. Limpan och jag skulle få ta det lungt. Jana, som älskar att som sätter färg på vardagen, taggade på direkt. Hon ville inget hellre än att slänga sig iväg till Kolbäck så fort som möjligt.

Febe däremot, var skeptisk. Jag hade redan själavårdat henne en lång stund på grund av att det fanns en risk att systra mi och hennes två pojkar skulle delta i veckans fredagsmys. Katastrof! Hon var inte riktigt över det när vi kom med förslaget att Jana och hon skulle sova borta över helgen. Hon tittade upp på mig och skakade intensivt på huvudet. "Jaha" sa jag, "Då blir det bara Jana som åker då, och så får du vara kvar här med Harry." Rebecka trixar lite: "Vill du inte sova i bäddsoffan med Jana som ni gjorde förra gången?" Jag ser på Febe att hon är uppenbart frestad men det är något som tar emot. Hon kryper sig nära nära mig och viskar i mitt öra: "Jag vill åka, men bara om Aiden badar först, för han luktar så äckligt."

Sagt och gjort. Rebecka slängde ner sin älsta son i badkaret och sedan hade Limpan och jag lugn och ro en hel helg.