Oh, what a wonderful morning!

Vissa morgonar är inte som alla andra. Jag skulle kunna sluta där, för jag vet att de flest av er vet vad jag menar. Men... jag är också medveten om att det finns en hel hög med männinskor där ute som med spänning ser fram emot föräldraskapets nya utmaningar. Så nu berättar jag om min morgon, eller din om din framtid. Håll till godo.

Linus är på väg till jobbet. Jag har leget i halsfluss i några dagar, så efter att ha varit hemmaman måste han nu jobba ikapp. Det innebär tidiga morgonar och sena kvällar (läs tidiga morgonar).

När han passerar sin sömndruckna hustru säger han tveksamt: "Jag tror Harry luktar lite kiss." Mycket riktigt. Lilleman har, efter en natts kliande, fått blöjan på sniskan varpå storläkage infinner sig i den lilla vikarsängen från IKEA. Snappt tvättar jag av Harry och är på väg att ta itu med madrassen.

"Jana, kan du passa Valter medans jag tvättar Harrys madrass?" "Usch! Han har bajsar!" First things first. Valter har sin vana trogen ordnat med ett gediget avföringskalas i blöjan som naturligtvis spritt sig till pjamasen. Härligt!

Efter lite trixande med välrdsmästaren i skötbordsrullning är vi strax klara att ta itu med madrassen som ligger och osar i pojkarnas sovrum. Men först: "Jag kräks! Det är Janas stämma som brutalt river igenom den sköra morgonharmonin. "Jag kräks på golvet!" Trevligt. Fram med skurtrasa och hink.

Spyan är upptorkad. Madrassen står i torkskåpet. Jag har tagit en välbehövlig dusch. Jag har också agerat fredsmäklare i tredje och fjärde väldskriget. Vad nu? Frukost såklart!

Är allt värdelöst just nu? Inte alls. Harry har lärt sig säga "Prickig Korv".