Vi bombar er!

Jana och Febe springer upp för trappan till sitt rum. Febe ropar ner till oss: "Akta er! Vi ska bomba er!" Limpan och jag som ligger i soffan med varsin bok, skiftar uppmärksamheten från böckerna till varandra till trappan där varningen kom ifrån. Efter en stunds väntan kommer två färgpennor och en krita studdsandes ner för trappan. Jana och Febe tjoar segerrikt från övervåningen. Febe höjer sin stämma åter: "Nu har vi bombat er klart, nu kan ni gå i trappan." Nu skiftar Limpan och jag igen uppmärksamheten, från trappan till varandra till böckerna.

I ord och sanning en Hugossonstös.

Jana, Febe och jag huserar en eftermiddag hos familjen Gadd. Efter en tid är barnen både trötta och hungriga, storbråket är ett faktum.
Till slut får jag skilja dem åt. Jag sätter mig med Jana i en fotölj i vardagsrummet. När jag kramar om henne märker jag att hon är varm, snudd på febrig. Hon sitter och gråter i mitt knä. "Vad är det Jana?" frågar jag försiktigt. Snyftande svarar hon: "Jag har ont i de här fingrarna." Demonstrativt håller hon upp tre fingrar som ser lite extra röda ut. "Vad har hänt med dem?" undrar jag försiktigt. Plötsligt försvinner snyftandet från rösten och lidandet ur hennes anletsdrag, hon svarar: "Jag vet inte, men jag har sugit ganska mycket på dem den sista tiden." Sannerligen, sannerligen säger jag dig, mer renodlad Hugossonstös får man leta efter.

Upptagna barn

Imorse (kl. 13:00) satt Limpan och jag och pratade vid frukostbordet. Efter ett tag uppmärksammar Limpan att TV fortfarande står på i gästrummet. "Jana, kan du stänga av TV:n" ropar han. Jana svarar från hallen: "Jag kan inte, jag är upptagen." Nehe. "Febe kan du stänga av TV:n" Febe svarar snabbt: "Jag är också upptagen."
Jaha, det var bara för Limpan att stänga av TV:n själv.

Det är som det är.

Den 21 dec, Febes efterlängtade 5-årsdag.
Efter "Vi gratulerar..." och det obligatoriska och hysteriska avslitandet av presentpapper är Febe stolt ägare av en ny ballerinadräkt, fyra små färgglada plasthästar och en kanin som skuttar runt med hjälp av batterier.
Att få ut kaninen ur sin förpackning visar sig vara ett evigt pillande med och snurrande och av ståltrådar. Limpan erkänner sitt nederlag mot kaninkartongen och föreslår en sax som nästa steg i kampen. Det är dags för mamma att kliva in i situationen. Efter ännu mer pillande med och snurrande av ståltrådar kan jag överlämna den efterlängtade kaninen till Febe.
Jana börjar gå mot hallen, vi hör henne konstatera på vägen ut: "Mamma är ett geni."

Ett gossebarn.

Ultraljudsdagen är kommen.

"Kan du se vad det är för något?" Frågar jag barnmorskan en aningen trevandes. Vad svaret än blir står vi inför det faktum att en av våra döttrar kommer att bli förkrossad. Febe vill ha en lillasyster, Jana har ju redan en så hon önskar sig en lillebror.

När vi hämtar tjejerna på fritids kläcker vi nyheten. "Ni ska få en lillebror" Jana responderar snabbt med ett "Yes!" Febe ser upprörd ut: "Jag vill inte ha en lillebror. Jag vill ha en lillasyster." Sen slår hon igång mistluren: "Buuuhuuu, jag viiiiiill haaahaa en liiiiillasyyyhyster!!!". Limpan lyfter upp det snyftande flickebarnet och påbörjar vandringen till bilen.

I bilen sitter febe länge tyst, halvvägs hem ger hon upp: "Jag har ändrat mig, jag vill också ha en lillebror". Det är alltid skönast att heja på det vinnande laget.

Hungersnöd i Örebro

En morgon under höstlovet (ja, de är så stora nu) ligger vi i TV-rummet och tittar på bolibompa. Klockan börjar bli mycket så jag säger: "Ni får titta klart på Byggare Bob så äter vi frukost sen." Febe suckar av lättnad och säger: "Vá bra, jag har varit hungrig i tre år!" Jag lägger an en något förbryllad ton efter detta avslöjande och frågar: "Har du varit hungrig i tre (!) år?" Febe tittar på mig och suckar: "Nehej, jag sa FLERA år!" Jaha, då så.

Rollspel: Bockarna Bruse.

Jag har inget minne av att jag som barn någonsin valde att använda mig av gamla klassiker som "rödluvan och vargen", "de tre små grisarna" eller "bockarna bruse" i mina rollspelslekar. Detta hindrar inte, som ni förstår, mina döttrar att kasta sig in i sagoböckernas värld.
Uppe ifrån barnens rum hör jag och Limpan en kväll: "Vem äj det som tjampar på min bjo?" det är Jana som tar trollrollen. "Det är jag, den lilla bocken bruse? artikulerar Febe med en tydlig och pipig röst. Troll-Jana svarar: "Då kommej jag och ätej upp dig?" "Nej, ta inte mig, ta den nästa geten. Den är större än mig!" piper get-Febe. Det har troll-Jana inget emot: "Okej!"
Febe tycker naturligtvis inte att ett enkelt "okej" passar sig i en saga: "Du ska säga: Då kan du gå över bron och äta gräs då." Troll-Jana härmar med sin troll-röst: "Då kan du gå övej bjon och äta gjäs då."
Efter det går de utan uppehåll av Febes regi igenom "mellan bocken bruse" och "stora bocken bruse". Sedan... rollbyte! Hela sagan rakt igenom en gång till, fast denna gången med "get-Jana" och "troll-Febe". Inte illa kvällsunderhållning för Familjen Hugosson.