How far would you go...

...to win the war?

Vardagsmirakler.

Kunskap är ju något som kan vara en aningens bitterljuvt. Speciellt när man är barn. Vilken spänning att gå ut i skogen och se sig omkring under tiden fröken pekar ut Karljohan och Flugsvamp. "Visste du mamma, att det finns giftiga svampar i Svergie!?" Men sen så har vi ju det där med läxläsning, vilket är en helt annan femma. I alla fall för somliga av mina barn.

"Gumman, sätter du igång med matteläxan?" Jana sitter framför den lilla portabla DVD-spelaren. Utan att slita blicken från filmen svarar hon: "Jag har lämnat den uppe." "Hämta den då." Vill man få något gjort får man vara lite enträgen ibland. "Pust!"

Två minuter senare. "Jag hittar den inte, den är helt borta, jag får nog be fröken om en ny." Jana tittar på mig men lyssnar koncentrerat på ljuden som kommer ifrån vardagsrummet. "Då kan du ta fram bibelversen och memorera den." Av dotterns blick att dömma är jag en ovanligt jobbig mamma idag. Jana ger inte upp så lätt. "Bibelversboken är i skolan. Ibland lägger jag den i bänken och glömmer sen ta med den hem." "Jaha, du får väl göra läxorna imorgon istället." Säger jag uppgivet. Flickan skiner upp, vänder på klacken och tar riktning mot filmen som fortfarande rullar i vardagsrummet. Till hennes rygg säger jag: "Fast, det förståss, har du inte läst några läxor idag, får du nog hitta på något annat än att titta på film." Jag ser hur axlarna likom sjunker ihop.

Efter fem minuter kommer hon glatt inspringandes med ett papper i hand. "Titta! Min matteläxa! Det är ett Mirakel!" "Underbart!" utbrister jag. Ett-noll till mamman.

Hemligt värre!

Febe har lärt sig hur hon kan skriva hemliga medelanden med citronsaft. Hon komponerade ett till oss var. Är det någon som har sett "National Treasure" med Cage? Jag kan från och med igår rellatera till Jon Voights ångest när Cage försöker få fram det hemliga medelandet på det där mycket värdefulla självständighetsdokumentet (Ni förstår vad jag menar).

"Hej Mamma. Jag älskar dig. Derför jer jag (bortbrännt, hoppsan!) dig den här. Hälsningar Febe."

Jag får nog jobba på mina ta-fram-hemliga-medelanden-skills. Helst innan jag får för mig att jag ska smälta ner mina vigselringar eller demolera någon annan form av kärleksbevis från någon i familjen.

Titta så stor Valter blivit.

Oh, what a wonderful morning!

Vissa morgonar är inte som alla andra. Jag skulle kunna sluta där, för jag vet att de flest av er vet vad jag menar. Men... jag är också medveten om att det finns en hel hög med männinskor där ute som med spänning ser fram emot föräldraskapets nya utmaningar. Så nu berättar jag om min morgon, eller din om din framtid. Håll till godo.

Linus är på väg till jobbet. Jag har leget i halsfluss i några dagar, så efter att ha varit hemmaman måste han nu jobba ikapp. Det innebär tidiga morgonar och sena kvällar (läs tidiga morgonar).

När han passerar sin sömndruckna hustru säger han tveksamt: "Jag tror Harry luktar lite kiss." Mycket riktigt. Lilleman har, efter en natts kliande, fått blöjan på sniskan varpå storläkage infinner sig i den lilla vikarsängen från IKEA. Snappt tvättar jag av Harry och är på väg att ta itu med madrassen.

"Jana, kan du passa Valter medans jag tvättar Harrys madrass?" "Usch! Han har bajsar!" First things first. Valter har sin vana trogen ordnat med ett gediget avföringskalas i blöjan som naturligtvis spritt sig till pjamasen. Härligt!

Efter lite trixande med välrdsmästaren i skötbordsrullning är vi strax klara att ta itu med madrassen som ligger och osar i pojkarnas sovrum. Men först: "Jag kräks! Det är Janas stämma som brutalt river igenom den sköra morgonharmonin. "Jag kräks på golvet!" Trevligt. Fram med skurtrasa och hink.

Spyan är upptorkad. Madrassen står i torkskåpet. Jag har tagit en välbehövlig dusch. Jag har också agerat fredsmäklare i tredje och fjärde väldskriget. Vad nu? Frukost såklart!

Är allt värdelöst just nu? Inte alls. Harry har lärt sig säga "Prickig Korv".

Vänskapsskola.

Visst är jag stolt över alla mina fyra barn. Mitt varma modershjärta klappar dock ett extra slag när jag kommer in i lekrummet och ser resterna efter Febes vänskapsskola.

Vi har en hel radda med grannungar som ränner här dagarna i ända och jag misstänker att Fröken Febe gett sig den på att få pli på dem allihop. Hur det går med den saken får framtiden utvisa, men en sak är i alla fall säker: De har fått med en riktigt envis liten pedagog att göra.

Nu är frågan följande: Är du en "bra ven"? Om inte, kommer Febe garanterat att starta en studiecirkel inom kort. Det går bra att anmäla sig via bloggen.

Har Jultomten en korrekturläsare?

Om han har det, hoppas jag att han fått sparken.