Tittut!

Tacksägelse.

Kan inte låta bli att lägga in ett litet citat från min älsta dotter. Detta är hennes kvällsbön:

"Tack för marsvinen.

Tack för den här underbara dagen

och grattis.

... fast vi vet inte hur gammal han är.

Kanske är han miljarders...

Amen!

Med det säger jag God Jul och hoppas att ni haft en lika underbar julafton som vi.

Febe 6 år!

Är det nå´n som inte tävlat i en "kolasnörestafett" på ett barnkalas som liten. När jag tittar på bilderna förstår jag varför. Den här bilden är helt klart med i kampen om att bli med på studentplakatet om tolv år.

Nytt och gammalt.

Febe sitter vid matbordet och tampas med sin spagetti som inte riktigt vill inta sin plats på gaffeln. Efter en lite stund konstaterar hon: "Jag måste kniven använda." Lite gammalsvenskt tycker jag och Limpan, till och med för familjen Hugosson.

Lite senare, när hon upptäckt att bolibompa börjat, vill hon snabbt lämna bordet. Glaset som hon nyss fyllt till bredden med sockerdricka är fortfarande fullt. "Jag dricker inte upp." säger hon försiktigt. "Jag tog bara två k..." Hon fastnar och Limpan försöker hjälpa henne på traven: "Kl...? Febe chansar: "Klumpar!" Limpan och jag börjar skratta. Hon inser då att hon förmodligen inte druckit två klumpar och prövar igen: "Plumpar!" Vi skrattar glatt vidare. "Klumpisar" blir den tredje och sista seriösa chansningen innan det hela spårar ur och Febe glatt spottar ur sig 6-års-komiska förslag som exempelvis "kalasbanan".

Grattis underbara Aiden!

Telefonförsäljare.

Igår hade jag ett något underligt samtal med en telefonförsäljare. Det lät ungefär så här.

Febe kom in med telefonluren. "Mamma, det är någon som vill prata med dig. Jag kommer inte ihåg vad hon heter." "Okej, tack gumman!" svarar jag och tar luren. "Hej, det är Rakel." "Hej! Jag ringer på uppdrag av Pro Hockey och vill tala med nån av föräldrarna i familjen." Jag blir naturligtvis lite konfunderad och svarar: "Du kanske vi tala med Linus." "Jag det går bra!" svarar tjejen hurtigt i andra luren. Jag fortsätter: "Linus Hugosson, han som är redaktör för tidningen." Nu blir det tyst i luren en stund, sedan fortsätter hon. "Jaha... ja, vi har ett erbjudande på en prenumeration... då kanske ni inte är intresserade." Jag ger henne det uppenbara svaret. "Nej, vi får ju ett par tidningar av varje nummer och jag tror nog att det räcker. Men... tack ändå." "Hej då" "Hej då"

Playdate?

Min goda vän Jenny ska komma och äta lunch på måndag. När jag berättar för Jana att Jennys son Samuel, som också är Janas klasskompis, ska följa med dem hem från skolan frågar hon: "Varför ska han komma?" Jag tyckte det var självklart, så förbryllad svarar jag: "För att ni ska få leka en stund innan Jenny åker hem." Jana tittar på mig lite överseende och säger i ett förklarande tonläge: "Samuel och jag är inte direkt kompisar." sen surnar hon till och tillägger med en butter uppsyn: "Han leker bara med Scott och Timmy."

Det är svårt att konkurera med bollsinne och snabba ben, om allt man har att erbjuda är en passion för dans och små gnagare. I alla fall om det är en sjuårig pojkes uppmärksamhet man konkurerar om.