Ikväll iordningställdes Harrys rum för mys. Jana och Febe slet fram flitar och dyligt, tände julstjärnor och juleljus. Allt för att optimera julstämningen i rummet. Myset inleds av en dockteater om en isbjörn som kommit till Sverige och upptäckt att det var så kallt här att han fick ta in på hotell. Fortsättningsvis fick jag höra halva "Nu tändas tusen gyllne (?) ljus." Efter det tar Febe plats på berättarpallen och vi får höra julevangeliet. När Jana lite kritiskt kommenterar att hon utelämnat "de vise männen" svarar Febe att hon inte kommit dit än i sin "barnens bibel". Avslutningsvis ställer sig febe framför ett tänt ljus och stirrar begrundande in i det. Denna spontana monolog blev resultatet av hennes begrundande:
"Gud är som ett ljus, inget mörker finns i honom. Om vi förlåter honom, ser han det inte mer. Bråk och sån´t. Ja, han är precis som ett ljus. På julen har man många ljus och om man slår ihop det blir det som när Gud kommer ner... eller en ängel. Men Gud ÄR inte ett ljus. Han är SOM ett ljus, för att mörker och sån´t inte finns i honom."
måndag 30 november 2009
fredag 27 november 2009
Inte vad jag förväntade mig.
Det är snart dags för Febes födelsedagskalas. Det fick bli ett tjejkalas i år igen. Detta pga två pojkar i klassen som hon tycker är "allderles för bråkiga" och inte vill bjuda in. Både Limpan och jag var överens om att men inte enbart kunde utesluta två barn ur klassen från kalaset, bråkiga eller ej. Kompromissen landade i det stundande tjejkalaset. Med bara töser på gästlistan han Febe nu möjlighet att bjuda ett antal utanför klassen. Hon valde tre tjejer ur sin systers klass... hm. Limpan och jag försökte lirka ur Febe om hon överhuvudtaget kännde alla tre flickorna eller om inbjudan var ett resultat av en beundrad storasysters påverkan.
En kväll är Febe och jag på väg till Marieberg för att inhandla matriell till inbjudningskortstillverkningen som skulle ske än senare på kvällen. När vi sitter ensamma i bilen passar jag på att ärligt fråga om de inbjudna flickorna: "Är de dina vänner eller är det Jana som sagt att du ska bjuda dem? Jag vet att du känner R och vill bjuda henne, men jag har aldrig hört dig prata om varken K eller L." Febe vrider huvudet mot mig och svarar: "K och jag träffas i kojan på rasten ibland, men vi umgås egentligen inte så mycket. Men L hon är på mig hela tiden."
På något sätt är det inte så jag förväntade mig att en sexårig flicka skulle formulera sig, inte ens Limpan och min sexåriga flicka.
En kväll är Febe och jag på väg till Marieberg för att inhandla matriell till inbjudningskortstillverkningen som skulle ske än senare på kvällen. När vi sitter ensamma i bilen passar jag på att ärligt fråga om de inbjudna flickorna: "Är de dina vänner eller är det Jana som sagt att du ska bjuda dem? Jag vet att du känner R och vill bjuda henne, men jag har aldrig hört dig prata om varken K eller L." Febe vrider huvudet mot mig och svarar: "K och jag träffas i kojan på rasten ibland, men vi umgås egentligen inte så mycket. Men L hon är på mig hela tiden."
På något sätt är det inte så jag förväntade mig att en sexårig flicka skulle formulera sig, inte ens Limpan och min sexåriga flicka.
onsdag 18 november 2009
Vaccinationsfeber.
I tisdags var det dags att ta barnen till BVC för att bli vaccinerade. När vi kom fram till vårdcentralen ringlade sig kön lång. Det var bara att ställa sig längst bak och hålla god min. Som tur var hade jag med mig en ask russin för att få en viss liten pojke att sitta kvar i vagnen.
Efter att min vän Karen och jag (med barn) köat i ca. 50 minuter stängde pernsonalen på vårdcentralen, helt utan förvarning, ner. Där stod jag, höggravid, med tre barn. Efter 50 minuters köande, stod jag framför en stängd grind. Graviditetshormonerna tog så klart överhand och undertecknad började gråta. Japp!
Jana tittar på mig med medlidande i blicken och säger tröstande: "Jesus sitter på tronen i alla fall och vi är frälsta." Snabbt tvingas jag inse hur rätt hon har. Jag gör mitt bästa att ha överseende med och till och med förlåta inblandade för den fantastiskt oproffsiga behandlingen jag tidigare blivit utsatt för. Karen kan intyga att det gick si så där.
Efter det bestämde jag raskt att vi skulle rädda resten av dagen med hjälp av tacos, tv-tittande och läxfri dag. Flickorna kände snabbt vilket humör jag var på och passade på att trixa till sig lite läsk och varsin chokladkalender. Oj, vilken trevlig kväll vi hade!
Efter att min vän Karen och jag (med barn) köat i ca. 50 minuter stängde pernsonalen på vårdcentralen, helt utan förvarning, ner. Där stod jag, höggravid, med tre barn. Efter 50 minuters köande, stod jag framför en stängd grind. Graviditetshormonerna tog så klart överhand och undertecknad började gråta. Japp!
Jana tittar på mig med medlidande i blicken och säger tröstande: "Jesus sitter på tronen i alla fall och vi är frälsta." Snabbt tvingas jag inse hur rätt hon har. Jag gör mitt bästa att ha överseende med och till och med förlåta inblandade för den fantastiskt oproffsiga behandlingen jag tidigare blivit utsatt för. Karen kan intyga att det gick si så där.
Efter det bestämde jag raskt att vi skulle rädda resten av dagen med hjälp av tacos, tv-tittande och läxfri dag. Flickorna kände snabbt vilket humör jag var på och passade på att trixa till sig lite läsk och varsin chokladkalender. Oj, vilken trevlig kväll vi hade!
lördag 7 november 2009
Heta debatter och krigiska diskussioner.
På senaste tiden har mina två äldsta döttrar haft svårt att hitta en gemensam nämnare. Som det visat sig, kan nästan vad som helst ge upphov till nästintill krigiska diskussioner. Fairytopia eller Mermadia? Spel eller pussel? Ostbågar eller chips? Ute eller inne? Oenigheten dem emellan tycktes oändlig. Igår, på eftermiddagen, hörde jag dem dra igång igen. Nu kanske ni undrar vad ämnet för stundens heta debatt måne vara. Här ska ni ni få höra: "Musik är stämning eller stämning är musik".
???
???
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)