Ikväll iordningställdes Harrys rum för mys. Jana och Febe slet fram flitar och dyligt, tände julstjärnor och juleljus. Allt för att optimera julstämningen i rummet. Myset inleds av en dockteater om en isbjörn som kommit till Sverige och upptäckt att det var så kallt här att han fick ta in på hotell. Fortsättningsvis fick jag höra halva "Nu tändas tusen gyllne (?) ljus." Efter det tar Febe plats på berättarpallen och vi får höra julevangeliet. När Jana lite kritiskt kommenterar att hon utelämnat "de vise männen" svarar Febe att hon inte kommit dit än i sin "barnens bibel". Avslutningsvis ställer sig febe framför ett tänt ljus och stirrar begrundande in i det. Denna spontana monolog blev resultatet av hennes begrundande:
"Gud är som ett ljus, inget mörker finns i honom. Om vi förlåter honom, ser han det inte mer. Bråk och sån´t. Ja, han är precis som ett ljus. På julen har man många ljus och om man slår ihop det blir det som när Gud kommer ner... eller en ängel. Men Gud ÄR inte ett ljus. Han är SOM ett ljus, för att mörker och sån´t inte finns i honom."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
FANTASTISKT! Vilka barn ni har fått! :)
WOW! Hon memorerar ju nästan min predikan på promiseland! Vi gjorde ett missförstånd där en trodde att Gud var själva stearinljuset... helt underbart! Jag är så glad att du är tillbaka Rakel, det finns ingen roligare läsning!
/ Anna
Duktigt filosoferat av en sexåring:)
din febe artar sig till en fin teolog. Och jag håller med Anna, glad att du är tillbaka.
//annie
Skicka en kommentar