Rollspel: Bockarna Bruse.

Jag har inget minne av att jag som barn någonsin valde att använda mig av gamla klassiker som "rödluvan och vargen", "de tre små grisarna" eller "bockarna bruse" i mina rollspelslekar. Detta hindrar inte, som ni förstår, mina döttrar att kasta sig in i sagoböckernas värld.
Uppe ifrån barnens rum hör jag och Limpan en kväll: "Vem äj det som tjampar på min bjo?" det är Jana som tar trollrollen. "Det är jag, den lilla bocken bruse? artikulerar Febe med en tydlig och pipig röst. Troll-Jana svarar: "Då kommej jag och ätej upp dig?" "Nej, ta inte mig, ta den nästa geten. Den är större än mig!" piper get-Febe. Det har troll-Jana inget emot: "Okej!"
Febe tycker naturligtvis inte att ett enkelt "okej" passar sig i en saga: "Du ska säga: Då kan du gå över bron och äta gräs då." Troll-Jana härmar med sin troll-röst: "Då kan du gå övej bjon och äta gjäs då."
Efter det går de utan uppehåll av Febes regi igenom "mellan bocken bruse" och "stora bocken bruse". Sedan... rollbyte! Hela sagan rakt igenom en gång till, fast denna gången med "get-Jana" och "troll-Febe". Inte illa kvällsunderhållning för Familjen Hugosson.

Slutledningsförmåga.

Hela familjen hade samlats hos Gadds för att fira Hannas födelsedag. Halvvägs in i festen efter lite för mycket bål, kissar Febe på sig.
Kännde du inte att du var kissnödig? frågar jag nyfiket när jag står och tvättar av henne i badkaret. "Jag var bara lite kissnödig, så jag tänkte lägga ifrån mig trumman." förklarar Febe, hon fortsätter: "Men då vart jag jättekissnödig och så hann jag inte!" Hon funderar lite över sin situation och medelar sin slutsats med nedstämd röst: "Jag skulle inte ha lagt ifrån mig trumman."

Oönskad, önskad gäst.

Vi har två underara grannfilckor, ett tvillingpar, som gärna springer över till oss och leker med flickorna. Febe tycker det är underbart. Jana är mindre road, kan bero på att flickorna är hela två år (!) yngre än henne.
Idag på förmiddagen tittar de förbi igen. Jana, som sitter bredvid mig, suckar: "Varför måste de komma hit varje dag?" Minen blir genast trotsig: "De får inte vara i min säng!" Janas säng är, för er som inte vet, överdelen av en våningssäng. Den är dock dagtid ett pitatskepp, ett prinsesslott eller ett berg och förvandlas inte till en tråkig säng förän klockan slå sju på kvällen när jag uttalar de magiska orden: "Jana och Febe spring upp och kissa och borsta tänderna.
"Det får visst vara i sängen, även om du inte vill leka med dem vill Febe det och de är jättesnälla tjejer." Jag ser på Janas min att hon inte håller med om ett ord jag säger.
Efter att ha haft tvillningarna här i princip varje dag hela sommaren kan hon fortfarade inte skilja dem åt. Jana använder sig av samma benämningar som hon haft hela sommaren i framläggandet av bevis för sin sak:"Hon med stort huvud, hon slåss!"

Stora nyheter!

Det var dags, den stora hemligheten skulle avslöjas. Jag sitter vid frukostbordet tillsammans med Jana och Febe.
"Mamma har en bäbis i magen." Jag väntar spännt på en reaktion. Jana tar till orda först: "En bäbis i magen? Är det sant? Febe är snabb att hänga på: "Har du sluta äta det som man inte kan få bäbis i magen av?" (p-piller) Jag försöker svarar båda på en gång: "Ja. det är sant och ja, det har jag. Vi tar alla en tyst minut och låter nyheten sjunka in. Jana ser mycket nöjd ut och konstaterar: "Pappa har gett dig ett ägg."

Välkommen vännen!

Min kompis Anna har äntligen blivit av med kaggen och klämmt ut en underbar liten tjej. Hon ska heta Jodie och hon är en förträffligt smidig bäbis... än så länge. Håll till godo!

Partyhatt!

Febe visar stolt upp sin engenhändigt gjorda partyhatt. Och ja, hon bar den hela dagen. Jana blir naturligtvis avundsjuk. Febe visar då upp goda lillasysterkvaliteter och nästa dag kommer hon hem med en gul partyhatt till Jana.

Sanningen sätter dig fri!

Vid frukostbordet idag tittade Febe lite irriterat upp på mig och sa: "Mamma, när ska du sluta jobba så att du kan föda en bäbis?" "Ja... vi får se." svarar jag lite paff. "Vill du ha en lilla syster eller en lillebror?" "En lillasyster" Febe är mycket bestämd på den punkten. Jana, som redan har en lillasyster och tycker att det räcker med en, dyker in i samtalet: "Jag vill ha en lillebror." Febe lägger genast an den tonen som gör att man inser att hon tror att hon kan gnälla fram önskat kön på det efterlängtade småsyskonet: "Fliiikaha!"
Jana tittar triumferande på Febe och säger segervisst: "Pappa vill också ha en pojke. Det är pappan som ger ägget till mamman och pappa kan ge vilket ägg han vill till mamma." Efter det tittar hon på mig för att få bekräftelse för sina ord. Sjuksköterskan i mig skriker efter att noggrant få gå igenom fortplantningsprocessen med mina två döttrar. Men sen ser jag att blicken som söker bekräftelse, är en sexårings blick. Jag ler mot henne och svarar: "mmm".
Sanningen kommer att sätta henne fri... om några år.