Vid frukostbordet idag tittade Febe lite irriterat upp på mig och sa: "Mamma, när ska du sluta jobba så att du kan föda en bäbis?" "Ja... vi får se." svarar jag lite paff. "Vill du ha en lilla syster eller en lillebror?" "En lillasyster" Febe är mycket bestämd på den punkten. Jana, som redan har en lillasyster och tycker att det räcker med en, dyker in i samtalet: "Jag vill ha en lillebror." Febe lägger genast an den tonen som gör att man inser att hon tror att hon kan gnälla fram önskat kön på det efterlängtade småsyskonet: "Fliiikaha!"
Jana tittar triumferande på Febe och säger segervisst: "Pappa vill också ha en pojke. Det är pappan som ger ägget till mamman och pappa kan ge vilket ägg han vill till mamma." Efter det tittar hon på mig för att få bekräftelse för sina ord. Sjuksköterskan i mig skriker efter att noggrant få gå igenom fortplantningsprocessen med mina två döttrar. Men sen ser jag att blicken som söker bekräftelse, är en sexårings blick. Jag ler mot henne och svarar: "mmm".
Sanningen kommer att sätta henne fri... om några år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Skrattade gott när jag läste om dina härliga barn! Trevlig blogg!
Skicka en kommentar