Man får inte dödas!

Flickorna kommer inspringandes och Febe utbrister något skärrad: "Det är hon som säger att hon ska döda oss!" Jag tittar dit hennes skakande hand pekar och ser en lite flicka i 7 eller 8 års åldern titta tillbaka på mig. "Säger du så?" frågar jag med ett moderligt leende (dvs uppfodrande men samtidigt vänligt). "Dom lipar åt mig svarar flickan" "Det har vi inte gjort" svarar både Jana och Febe i en kör lite väl snabbt. De två paren blå ögon tittar upp på mig med ett mått av oskyldighet som försvann redan innan två års ålder. Jag känner mycket väl till mina två döttrars förkärlek för tunguträckningar. Åter igen med ett moderligt leende säger jag: "Nu tycker jag att ni ska vara snälla mot varandra och inte räcka ut tungan eller säga dumma saker." Febe är tydligt missnöjd med den uteblivna förmaningen och bestämmer sig för att lägga till en egen. Hon lägger an sin snusförnuftiga ton och säger: "Man får inte slåss, dödas eller skäras, det är bara dumheter. Det får man absolut inte göra" Förvisso Febe, förvisso.