Jobbigt med kläder.

För ett tag sedan köpte jag två klänningar till Febe. En av klänningarna har verkligen blivit hennes favorit. Efter att hon haft den till kyrkan tre söndagar i rad, la jag fram den andra nya klänningen. Resultat: Gråt och tandagnisslan.

Hon började med att gråta. "Jag viiiiill iiiiiinte haaa deeeen! Jag ville inte ändra mig. Så efter en stund dök hon upp. "Titta mamma, det är en fläck. Nu kan jag inte ha den." Hennes triumferande leende bleknade, när jag efter att ha tittat på den minimala pytte pytte pyttelilla fläcken, sa: "Den syns knappt, du kan ha klänningen åndå." "Åhhh" Jag fortsatte med morgon förberedelserna. Efter ytterligare en stund kommer Febe in i sovrummet och snyftar fram: "Vet du varför jag inte vill ha den här klänningen?" "Nej, varför?" "Det är min favoritklänning och jag vill inte att den ska bli smuttsig." "Det är okej, vi kan tvätta den." "Åhhh!!!"

Hon gick till kyrkan i klänningen. Efter den tredje oj-vilken-snygg-klänning-du-har-kommentaren såg hon riktigt nöjd ut. Jag tror inte jag kommer ha problem att få henne ha den klänningen i framtiden.