Att gå över vägen - ett farligt företag

Febe hade följt med min goda vän Hanna hem för att hämta några leksaker som hon glömt senast hon var där. Efter ett tag kommer Jana in i köket tätt följd av Madde (barnens kompis). När Jana får reda på vart Febe tagit vägen undrar hon genast om hon också får gå dit. Hon blir mycket överaskad av mitt jakande svar och kontrollerar för säkerhets skull med tvivel i rösten: "Får vi gå över vägen?" "Ja, det går bra. Titta er noga för innan ni går över bara" svarar jag. Jana vill inte att jag ska ångra mig och försäkrar mig snabbt att "om en bil kommer nära så ska vi stanna" "Det blir bra det." svarar jag. Jana vill ingen bara försäkra sig om att alla är införstådda med den stundande promenaden som innebär att hon utan vuxensällskap ska korsa en väg som trafikeras av motorfordon och tillägger innan hon går: "Håll tummarna! Om vi aldrig kommer tillbaka, då är vi döda. Okej?" "Okej!" svarar jag och Limpan i en mun. Det är ju härligt att hon känner av stundens allvar.