Febe hade lite svårt att somna ikväll. Jag gick upp och satte mig på sängkanten för att prata med henne en liten stund. "Har du sett där?" Hon pekade på en madrass som låg på hennes golv. Hon förklarar vidare: "Om du inte kan sova inatt, så får du komma och sova där." "Tack Febe, vad snäll du är." Febe nickar. Jag ger henne en godnattpuss och går ner och sätter mig framför TV:n.
Efter en stund kommer hon ner till mig. "Jag ska bara säga en sak." säger hon snabbt, innan jag hinner skicka henne till sängs. "Filten som ligger på madrassen kan du ha som täcke. Om du hör något ljud är det bara jag som går på toa så du behöver inte bli rädd och skrika." "Okej, jag ska inte, jag lovar." "Bra."
Om ni undrar så är klockan 21:30 och hon sitter bredvid mig i soffan och tittar på film.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Rakel bloggar! Tre inlägg på raken! Jubel och granater! Lyckan är gjord. Det är så roligt att läsa om dina vardagseskapader (och barnens!).
Kram
Lilla gumman, så omtänksamt!/Hanna
Jag minns att jag själv räckte ut en övernattningsinbjudan till min mamma när jag var i samma ålder som Febe. Minns att jag tyckte det vore en strålande ide om mamma skulle campa på mitt golv. Haha, needless to say så sympatiserar jag med Febe.. /annie
Så sött :-D
Skicka en kommentar